Jag har ofta värk i nacken och skuldrorna. Det är ju rätt vanligt bland oss som sitter framför en dator hela dagarna och jag glömmer ofta att ta pauser eller att röra på axlarna för att aktivera musklerna lite.

Sist jag var hos läkaren klagade jag över detta och han tog röntgenbilder på min nacke. Han fann att jag hade förslitningar i nacken och jag fick en anti-inflammatorisk värkmedicin att ta när värken börjar.

Använder jag den på det viset fungerar den rätt dåligt. Värken vill inte riktigt gå om och det dröjer rätt länge innan jag får lindring ifall jag väntar tills värken börjar innan jag tar den. Om jag däremot tar en tablett varje eller varannan morgon så har jag märkt att värken håller sej borta.

Det underlättar mitt arbete något otroligt. Det är frustrerande att försöka arbeta när nacken värker och ofta får jag migrenliknande värk om jag inte aktar mej. Nacken är en känslig punkt och neuropatin i mina armar blir också värre av nackproblemen. Värken i armarna är faktiskt så pass mycket bättre när jag regelbundet tar anti-inflammatoriska att jag kan använda Tramal mer sällan.

Jag behöver inte ta den dagligen som jag annars är tvungen att göra. Det är positivt, fast det är annars negativt att jag likväl måste ta två olika värkmediciner istället för en men slutresultatet är dock mycket bättre. Mindre värk i både nacke och armar. Mitt mål är att klara mej helt utan värkmedicin men det börjar nog te sej som en utopi. Jag får nog accptera att jag måste använda värkmedicin resten av livet men jag tänker i alla fall försöka minimera användningen.

Jag är nöjd att jag klarar mej utan Temgesic, för Tramal är mycket mildare och har inte så svåra biverkningar. Tramal är inte heller lika beroendeframkallande, även om jag märker att man vänjer sej vid den också vilket gör att man måste höja dosen för att få samma effekt. Därför är jag glad att en kombination av två olika värkmediciner fungerar så pass bra att jag klarar mej vissa dagar utan Tramal. Det minskar risken för beroende och otrevliga biverkningar.