…utan värkmediciner skulle ha varit idag men blev tyvärr inte av. Igår fick jag en enorm värk i vänstra armbågen och det gick inte att stå ut med. Jag var tvungen att ta ett par Tramal (2 x 50 mg) för att lindra smärtan men de svaga Tramalen fungerar rätt så dåligt när smärtan blir så intensiv som den nu blev.

Det är just problemet med att hålla upp med värkmedicinen. Irritationen i huden byggs upp för att till sist bli absolut olidlig och då behövs rejäla doser för att få det att lugna ner sej. Ibland känns det som att det vore en bättre strategi att ta värkmedicinen regelbundet för att hålla situationen under kontroll men då stiger tyvärr toleransen ganska snabbt.

Det är också så att när jag använde kraftigare värkmediciner (Temgesic) så märkte jag inte att känslan i armarna förändrades en aning. Nu när jag har trappat ner och använder mildare värkmediciner (Tramal) så har jag märkt att jag klarar av att hantera smärtan bättre nu än tidigare. Det verkar som att själva värkmedicinen orsakar en del av smärtan när toleransen byggts upp till en viss nivå.

Att i den situationen sluta är svårt, dels p.g.a abstinensen och dels för att smärtan blir mycket svår när man slutar. Det beror antagligen på att morfinliknande värkmediciner konkurrerar ut kroppens endorfiner så när man slutar har man inte stöd av varkendera. Av egen erfarenhet vet jag att smärtan då kan bli mycket intensiv och lägger man då också till diverse abstinensbesvär så blir det mycket svårt att klara av.

Jag känner mej trots allt nöjd över att ha kunnat trappa ner till mildare värkmediciner och att jag kunnat hålla upp helt i 4 dagar ger mej självförtroende att inte ta en värktablett så snabbt det börjar värka lite mera. Det är mycket lättare nu att bita ihop och försöka stå ut med smärtan. Lätt är det inte men det går.