Enligt denna artikel på Aftonbladet är socker lika beroendeframkallande som kokain och heroin. Det är egentligen ingen nyhet, det har man vetat redan länge men sant tycks det vara hursomhelst. Själv får jag ibland ett sug på något sött som gör att jag börjar må illa. Äter jag något sött går det om. Det kommer vanligen efter att jag ätit mat som är snålt på fett.

Lite orättvist är nog jämförelsen likväl. Jag har inga erfarenheter av varken kokain eller heroin men väl av morfin och trots att begäret, alltså själva suget, efter socker är mycket svårare än suget efter morfin, så är själva abstinensbesvären mycket svårare med morfin. Jag vet inte om man egentligen kan ens prata om abstinesbesvär av socker, eller jo, nog kanske man kan det, för nog börjar man känna sej eländig när sötsuget kommer på.

Dock är det begäret inte i närheten så fysisk som begäret efter t.ex. morfin. Man börjar inte kallsvettas av sötsuget och jag har aldrig fått oroliga ben av sötsuget. Dessa är verkligen riktiga besvär när man är beroende av morfin. Det är just de svåra abstinensbesvären som delvis gör det lättare att bli av med morfinberoendet. Det låter kanske konstigt men när man känner sej sjuk och eländig för att man inte fått sin dagliga dos, så blir åtminstone jag väldigt starkt besluten om att bli av med besvären och den enda lösningen är att sluta. Att lösa problemet genom att ta sin dos är bara att flytta fram problemen och det är emot mina principer.

Att vara beroende av illegala droger är nog en helt annan femma än mitt (tidigare) beroende av receptbelagt morfin. Detta för att det är frågan om helt andra doser men även om mina doser bara var en bråkdel av det som ”riktiga” användare tar, så var abstinensbesvären helt tillräckliga. Om än knappast i närheten heller av det som droganvändare går igenom när de försöker sluta. Just p.g.a den låga dosen har det tagit flera år för att mitt beroende skulle komma till, det har inte skett på några veckor.

Samma sak gäller även med socker. Det är ett beroende som vuxit fram genom många års ”missbruk”. Jag tror att det är svårare att bli av med sockerberoendet, för vad jag vet finns det inget som jag kan ta i stället för socker och som skulle hjälpa till med att bli av med beroendet. Mitt morfinberoende lyckades jag bli av med genom att ersätta Temgesic (syntetiskt morfin) med Triptyl.

Morfin missbruk orsakar smärta eftersom morfinet konkurrerar ut endorfinerna, så när man slutar med morfin har man heller inte endorfiner som kan lindra på ett naturligt sätt, utan man är helt naken med den smärta man har. Det är ingen lätt situation och det är orsaken till att jag inte kunde sluta på egenhand, trots att jag gjorde många tappra försök. Triptyl höjde smärttröskeln såpass att jag klarade mej. Med tiden återhämtade sej endorfinnivån och då kunde jag också sluta med Triptyl.

Visserligen har jag åter börjat använda Temgesic men nu när jag blev av med själva beroendet, så kan jag åter använda mindre doser och får ändå samma effekt. Dock känner jag beroendet sakta komma krypande för jag måste åter öka doseringen för att klara mej. Det sker som tur långsamt och jag tror jag har ännu ett år eller så innan jag åter måste avvänja mej. Med Triptyl är det annars relativt lätt men tyvärr har även Triptyl svåra biverkningar som gör livet surt. T.ex. blir man något otroligt trött. Det blev man också av Temgesic men jag vänjde mej snabbare med den än med Triptyl.

Om jag ännu kunde hitta ett vettigt substitut för socker. Andra konstgjorda sötningsmedel är inga bra lösningar och jag tål inte smaken av t.ex. aspartam. Kanske kunde man klara sej med honung eller nåt men det är ju socker det också, dock hälsosamt sådant. Det vore nog bra ur hälsosynpunkt att bli av med sockerberoendet, för vad man äter är viktigt när man har MS och naturligtvis annars också. Att de säljer sötsaker här på kontoret där jag arbetar gör inte saken lättare. När sötsuget slår in är det svårt att inte köpa, speciellt inte då man kan handla på kredit, för kontanter har man ju aldrig mera i dessa plastkortstider.