I media har det den senaste tiden först en ganska hård propagandakampanj emot kosttillskott. En ny studie påstås bevisa att kosttillskott kan orsaka en förtidig död. Det är i stora drag nonsens men det finns ett par undantag, järn och A-vitamin.

Att järn är skadligt är ingen nyhet, tvärtom, det har man vetat sedan länge. Det konstiga är snarare läkarnas konstiga inställning, att järnbrist i blodet beror på för lågt intag av järn via födan, trots att man vet att järnbrist i kosten sällan förekommer. Därför ordinerar läkare ibland järntabletter, trots att bristen snarare beror på dålig upptagning av järn ur födan, än på en brist på järn i själva födan.

Jag har själv använt järntabletter på läkarnas inrådan eftersom jag sedan barn har lidit av dåligt hemoglobin. Järntabletterna har aldrig hjälp mej det minsta och varför skulle de det? Mitt problem var aldrig att det skulle ha varit brist på järn i födan, utan för att min kropp inte kunde ta upp järnet p.g.a brist på B-vitamin (B6, B12 eller folsyra). Jag har skrivit om detta tidigare och läs de gamla inläggen ifall ni är intresserade av detta. Efter att jag började ta B-vitaminer (alla i en multi B-vitamintablett) försvann min anemi snabbt och har ännu inte kommit tillbaka men så tar jag ju ännu också B-vitaminerna.

A-vitamin är en annan vitamin som kan anses skadligt. Både genom att den i sej är skadlig i höga doser men också genom att den förhindrar D-vitaminets funktion och på så sätt gör att man kan lida av D-vitaminbrist även om man annars får i sej tillräckligt av D-vitamin. Jag kan inte förstå varför man varnar om D-vitaminets farlighet men samtidig är tysta om A-vitamin som i verkligheten är mycket farligare, även om den egentligen inte är speciellt farlig den heller. Det beror antagligen på inkompetens hos de som går ut med dessa varningar. Brist på A-vitamin är väldigt sällsynt och det är oftast onödigt att det som tillskott.

Själv försöker jag att undvika det och jag har t.o.m slutat använda multivitaminer därför att de innehåller både järn och A-vitamin som jag absolut inte behöver eller vill ha. Multivitaminerna är ofta billiga och därför är det B12-vitamin som de innehåller cyanocobalamin, vilket är en billig men tyvärr dålig form av B12 som levern måste omvandla till metylcobalamin förren den blir biologiskt aktiv och kan användas av kroppen. I dessa billiga multivitaminer är vitaminerna vanligen de billigaste syntetiska versionerna som finns, och de är knappast optimala ur hälsosynvinkel, men likväl tror jag att de är bättre än inget.

När studier görs om olika vitaminer och deras inverkan, berättas det sällan om vilken form av vitamin det är frågan om. Ibland nämns inte ens vilken dosering som testats. Vanligen är det frågan om syntetiska varianter i små doser och då är det ju föga överraskande att man inte hittar någon nytta. T.ex. E-vitamin finns i ett otal olika former som fungerar lite olika i kroppen. På samma sätt finns det D2- och D3-vitamin (ergo- och cholecalsiferol) och de fungerar inte lika. D2-vitamin förekommer naturligt i svampar men även i billiga multivitaminer och D-vitamintillskott. D2-vitamin måste också omvandlas i kroppen (levern) till D3-vitamin innan kroppen kan använda den.

Därför vore det extremt viktigt att nämna vilken form av vitaminet som används i undersökningen och samma gäller naturligtvis även för doseringen. Dessa studier är också ofta i sej dåligt utförda och kan ofta inte ens kallas vetenskapliga. Så också nu den senaste som är den som media baserar sin propanganda på. Jag kallar det till propanganda därför att det är frågan om åsikt och inte fakta. Därtill lyser medias brist på kunskap igenom och artiklarna innehåller ofta sakfel och säger ofta emot sig själv. Exempel på detta är en artikel jag läste igår i en hälsotidning. Den handlade om D-vitamin och på ena sidan kunde man läsa att huden bildar D-vitamin från solen fram till Oktober men på andra sidan kunde man läsa att huden kan bara göra D-vitamin under Juni och Juli månad och enbart några timmar mitt på dagen när solen är som högst. Hur ska läsaren kunna veta vilket som är rätt påstående?

På ett ställe i artikeln stog det att för högt intag av D-vitamin är länkat till förhöjd risk att dö förtidigt. Något sådant har jag aldrig hört talas om, trots att jag aktivt sökt ny forskning om D-vitamin. Faktum är, att jag aldrig hört eller läst något ens ditåt innan detta och det skulle ha varit bra med en hänvisning till vilken studie det är frågan om. Det finns en finsk studie som visar en koppling mellan stora variationer i D-vitamin  och förhöjd risk för prostatacancer men där är det inte den höga halten D-vitamin som är problemet, utan variationerna mellan hög nivå på sommaren och låg på vintern. Studien är faktiskt ett argument varför man ska ta ordentliga doser D-vitamin så att nivån hålls konstant högt. Det rä optimalt för hälsan.

På många ställen i artikeln kunde man läsa om hur bra det är med D-vitamin men förutsatt att man inte tar för mycket. Hur mycket är för mycket stod det inget om men man kunde anta att det var att ta mer än rekommenderat. Artikeln lurar även läsaren att tro att man kan få i sej tillräckligt genom att äta fisk och ta en tablett på 400 UI om dagen.Det är visserligen bättre än inget men experterna har länge hävdat att det inte räcker för att undvika brist på vintern. Jag anser att det är missvisande att man enbart pratar om hur mycket man ska ta men inte hur mycket man ska ha i blodet, för det är ju slutligen det som är det väsentliga. Enligt Voith, som är en av världens främsta experter på D-vitamin, så är optimal nivå mellan 120-200 nmol/L (källa: D-vitamin counsil). När man har tillräckligt högt värde planar ökningen ut och därför är det föga risk för överdosering. Man måste verkligen ta extrema doser länge för att det ska ske.

Allt i artikeln var inte fel eller dåligt men man orsakar mera förvirring än klarhet med dylika artiklar. Det är också dåliga råd man ger ur allmänhälsans synvinkel. Det som är värre är de så kallade ”experternas” uttalanden om att vitaminer är värdelösa, för det är de inte. Det finns värdelösa vitaminer, t.ex. D2-vitamin och cyanocobalamin, men varför inte avråda från att använda dem och råda dem att istället använda D3-itamin och metylcobalamin? Det gör man inte eftersom man redan hävdat att vitaminer är värdelösa och därför kan man ju inte råda någon att ta vitaminer som det verkligen är någon nytta med.

Man kan ju inte annat än undra om vissa läkare enbart fungerar som läkemedelsbolagens marionetter och enbart berättar den ”sanning” som bolagen vill få fram. Det är ju trots allt i läkemedelbolagens intresse att vi inte äter vitaminer och håller oss friska, för då behöver vi ju inte så mycket mediciner. Om alla åt tillräckligt höga doser (5000 UI) D3-vitamin dagligen, så skulle människor inte vara så deprimerade under vintern. Visst, inte skulle det bota alla från all depression men folk skulle inte lida av den normala vinterdepressionen på samma sätt nu. Jag är inte lika nerstämd längre under vintern och våren sedan jag började ta ordentligt med D-vitamin och skillnaden märkte jag både snabbt och tydligt. Läkemedelsbolagen skulle då sälja mycket mindre mediciner emot depression och nerstämdhet. Samhället skulle spara stora summor men bolagen skulle lida. Det kan de gott tåla.