Är åter på arbetet och jag lyssnar på skivor jag normalt inte lyssnar på. Jag har t.ex. lyssnat på Black Sabbaths sista skiva (undantaget Live- och Best Of-skivor), Forbidden, som av många (de flesta?) anses vara deras sämsta skiva. Jag har också tänkt att den är deras sämsta och därtill annars också en dålig skiva men det beror på att jag aldrig gett den en chans och ens lyssnat på den ordentligt.

Nu när jag har gjort det, märker jag att den inte alls är så dålig som jag trott. Visserligen är den nog Black Sabbaths klenaste skiva men den är inte så dålig, kanske rent av bra. Inte mäter den sej med de skivor som de gjort med Ozzy/Dio/Hughes men nog med den de gjorde med Gillan (Born Again). I båda fallen ligger problemet mera i produktionen än i själva musiken.

Kanske borde jag också lyssna mera på Born Again, för nu tycker jag mera om Fobidden än om den, men kanske ändrar det om jag ger den samma chans och lyssnar mera på den. På Forbidden finns det flera väldigt bra riff och det är synd att de drunknar i helheten. En låt jag gillar är Can’t Get Close Enough men det tar ett tag innan den öppnar upp. Största felet med skivan är att det inte finns någon specifik låt som träder fram som extra bra och ingen kommer ihåg en skiva med bara hyffsade låtar. Den är dock mycket bättre än sitt anseende.

Annonser