Jag har för tillfället 6 stycken gitarrer. Av dem är en stålsträngad akustisk, en nylonsträngad akustisk, en bas och tre elgitarrer. Elgitarrerna är två Epiphone SG och en Strato-liknande Behringer iAxe 629. Basen är jag inte speciellt förtjust i, den var inte så rolig att spela med som jag hade väntat mej och de grova strängarna passar inte mina fingrar.

Av dessa varierar det vilken som är min favorit för tillfället. Länge var den nylonsträngade akustiska min favorit. Antagligen för att den var lätt att spela med och den var snäll mot mina fingrar som lätt blir ömma av att spela. Av den anledningen kommer den stålsträngade akustiska aldrig att bli min favorit, även om jag spelar en del med den. De blir alltså inte ömma på normalt vis som beror på ovana, utan p.g.a min neuropati och den ömheten går inte att träna bort, även om det kanske blir lite bättre.

Utseendemässigt är min favoritgitarr SG och Les Paul, även om jag inte ännu äger nån Les Paul. Den bästa gitarren jag har är min Iommi Signature SG men min gamla G-400 är bäst för mej att spela med. Den har tunna strängar och strängarna ligger lågt, så den är otroligt lätt att spela med, även om strängarna rasslar en aning.

Så min favorit har nu på senare tid blivit G-400 trots att Iommin låter bättre. Den har mäktiga mikrofoner och är nog relativt lättspelad den också men jag har lyckats justera den andra så pass bra att den är svårslagen. Behringern är en bra nybörjargitarr men är inte alls i samma klass som SG:na.

Skulle vara kul att pröva en äkta Gibson SG för att jämföra med Epiphones SG. Är Gibson verkligen värt de extra slantarna de kostar mera än Epiphone. Enligt vad jag har prövat i musikaffärerna är de inte värda merkostnaden men att spela några minuter i en affär säger inte så mycket. För mej tar det vanligen ganska länge att hitta spelkänslan och det tog egentligen ganska länge innan G-400:an blev min favorit.

Tidigare hade jag en Harley Benton Stratocaster kopia (förvånadsvärt liten skillnad mellan den och en äkta amerikansk Stratocaster trots att en äkta är ca 20 ggr dyrare) och den spelade jag mest med men den gillade jag mest kanske av vanesak. Sedan när jag började använda SG:n mera tog den över och använde inte Harleyn mera. Det var lika bra att sälja den, fast det var en snygg gitarr. Faktiskt mycket snyggare än Behringern jag nu har istället för den. Behringern köpte jag för att den går att koppla till datorn så att jag inte måste spela i garaget på vintern.

Som jag tidigare nämnde skulle jag ännu vilja ha en Les Paul. Den och SG är de ultimata rockgitarrerna. Stratocaster och Telecaster är för dansband men trots det skulle jag också skaffa en äkta Strato och Tele om jag bara hade råd och plats för dem. En äkta Gibson SG Iommi Signature sitter också högt på önskelistan trots att ljudmässigt tror jag inte att det är någon stor skillnad, om någon alls, mellan Epiphone och Gibsons versioner. Skillnaden är mest i utseendet, för Gibsons ser ut som Iommis gitarr, vilket Epihone inte gör. Epiphones version har inte tillräckligt många korsinlägg på halsen för att se äkta ut.

Epiphones Iommi Signature SG är annars en extremt prisvärd gitarr. Det är annars Epiphones gitarrer överlag också men trots det förmånliga priset så har åtminstone jag inte något att klaga på vad gäller mina. Dock är jag ju van med billiga gitarrer, så kanske skulle jag ha högra krav om jag också hade nån dyrare/bättre att jämföra med men jag tror dock inte att priset egentligen betyder så mycket. Det är som med det mesta, man betalar för märket. Skillnaden är väl närmast att de dyrare har bättre kvalitetskontroll men har man tur och hittar en bra förmånlig gitarr så är skillnaden väldigt liten till de dyrare.

Det är inte bara Les Paul, Stratocaster och Telecaster som står på min önskelista, utan jag skulle också gärna ha en 12 strängad akustisk och en Dobro (resonatorgitarr eller vad de nu kallas på svenska). En 7 strängad elgitarr skulle också vara en kul kuriositet, även om jag knappast nånsin kommer att skaffa någon sådan. En semiakustisk, typ Gibson ES-335, skulle vara fin att ha och de ger en fin blueskänsla. Det finns alltså många olika gitarrer som jag skulle vilja ha men för tillfället får de jag har räcka. Åtminstone tills jag hittar en förmånlig och bra Les Paul…