Medicintillverkarna har om och om igen bevisat sin usla moral. Samtidigt klandrar de tillverkarna av kosttillskott och anklagar dem för att vara opålitliga och rent av farliga. Om kosttillskott skulle vara ens en bråkdel så farliga som mediciner, skulle de genast förbjudas. Medicintillverkarna vill få förbud på kosttillskott, eftersom dessa är en indirekt konkurrent. Om folk började äta mer kosttillskott skulle högst antagligen vara friskare och då också behöva mindre mediciner.

Folk tror ofta att när dåliga mediciner, exempelvis Vioxx, uppenbaras är det frågan om ett misstag som uppdagas sent p.g.a det tar tid innan forskarna upptäcker de negativa effekterna. Så är det inte alls. Tillverkarna känner väldigt noga alla effekter, både negativa och positiva, innan medicinen lanseras men man försöker smussla undan de negativa genom direkta lögner och förfalskningar. Det tar nämligen ganska länge innan de åker fast och eventuella böter och skadestånd är så gott som alltid rejält mindre än vinsten. Man tar en medveten risk för att maximera vinsten och det är användarna av medicinen som betalar priset.

Om ni inte tror att verkligheten är så dyster, läs detta inlägg på Jonny Bowdens blogg. De som tillverkar kosttillskott är också ute efter vinst, så de är heller inte 100% tillförlitliga men de vet också att de skjuter sej själv i foten genom att tillverka skadliga kosttillskott och att de genast blir sanktionerade om så sker. Samma gäller inte tillverkarna av mediciner, som ofta kan fortsätta en bra stund innan regelverket träder in och stoppar dem. Om systemet verkligen hade fungerat som det ska, skulle Vioxx aldrig ha kommit ut på marknaden för de fanns de som varnade om den redan innan lanseringen.

Tyvärr är företagens vinster viktigare än folks liv och hälsa. Därför kostar medicintillverkarnas låga moral många människoliv. Det räknas som ett nödvändigt ont, för annars skulle vi ju inte ha dessa mediciner som är så viktiga. Visst är de viktiga för dem som behöver dem men frågan är om de verkligen är värda det pris vissa får betala med sitt liv eller hälsa?

Hela problemet är grundat i det att läkarna fungerar som langare åt tillverkarna. De beter sej ofta också som langare och detta grundar jag på egna erfarenheter. Man hör sällan något om de negativa sidoeffekterna och man hör i princip aldrig några alternativa lösningar. Ibland får man t.o.m mediciner som faktiskt inte ens ska hjälpa. När man går till läkaren så får man 9 ggr av 10 ett eller flera recept med sej oavsett om man verkligen behöver ett eller inte. Skälet är ofta den att läkaren tror att patienten är missnöjd om han/hon inte får ett recept, alltså en konkret lösning på problemet.

Själv är jag nöjd om jag får veta vad som är felet så att jag sedan kan själv reda ut vad jag behöver göra för att bli bättre. Jag frågar nog läkaren också men sällan får man annan hjälp än recept och ännu mer sällan får man ett recept på något som verkligen hjälper. De flesta mediciner är till för att lindra symptomen, inte för att bota sjukdomen. På så sätt är ju alla nöjda. Patienten tror sej vara frisk eller på väg att bli det och tillverkaren tjänar en slant. Som tack slipper läkaren på ”konferens” till fjällen eller något soligt ställe varje vinter.

Som ett exempel på läkarnas attityd till mediciner kan jag t.ex. ta de gånger då jag klagat på att jag blivit beroende av Temgesic (buprenorfin) och jag inte längre vet om det är beroendet eller smärtan som värre, så har jag bara fått som svar att beroendet inte är något problem och att det är viktigt att behandla smärtan. Nu när jag efter en lång kamp blivit kvitt beroendet, inser jag att en stor del av smärtan var en del av beroendet. Visst blev smärtan värre varje gång jag försökte sluta men sedan jag kom över abstinensen och kroppen åter började reagera på de egna endorfinerna, så märkte jag att värken inte alls var så illa som tidigare. Medicinen var inte lösningen på problemet, utan en del av det. Hade jag litat på läkaren och bara fortsatt som tidigare hade jag idag varit ännu djupare fast i beroendet och antagligen hade jag varit tvungen att höja dosen för att stå ut. Det är en ond cirkel utan något trevligt slut.