Efter att ha kämpat under en längre tid, snart ett år eller mera, är jag nu äntligen fri från mitt beroende av Temgesic. Som hjälp hade jag Triptyl och utan den var det väldigt svårt p.g.a neuropatin. Jag har inte helt slutat med Temgesic men jag är inte längre beroende av den och det märks, för jag har nu åter börjat med LDN. Det är omöjligt att använda LDN om man är beroende av Temgesic, eller andra morfin-liknande substanser, för man får omedelbart abstinesbesvär. Jag har prövat och det var inte trevligt.

När jag blev av med beroendet slutade jag även med Triptyl, för fast det hjälpte till med att höja smärttröskeln, så var de andra biverkningarna alltför negativa för att jag skulle vilja fortsätta med den. Därtill verkar det nu som om LDN kan kompensera en hel del, vilket är lite av en överraskning, eftersom det är en verkan som jag inte märkt lika tydligt tidigare.

Nu borde jag ha en enormt svår värk p.g.a sömnbrist (sjukt barn) och stor irritation på armarna, vilket jag besvärades av på natten. Det kan dock förklaras med att på natten när LDN verkade, så sjönk smärttröskeln p.g.a att LDN blockerar opiat-receptorerna i hjärnan men i gengäld är endorfinnivån högre nu sedan verkan av LDN har tagit slut, vilket igen höjer smärttröskeln. LDN tycks helt enkelt fungera som den ska.

Jag är glad att jag åter kan använda LDN för oavsett hur effektiv den är ur MS:ens synvinkel, så får den mej att må bättre och orka mera.