I natt vaknade jag av ett ljud och när jag satte mej upp och tittade på golvet sprang där en mus. En ganska stor mus kan jag tillägga. Efter att ha studerat den ett tag, hur den kilade runt på golvet, tog jag en bok och kastade den mot musen. Det blev ingen perfekt träff men musen rörde inte längre på sej. Jag antog att den bara var avtrubbad för träffen var som sagt inte perfekt.

I detta skede var allt bra men vid en närmare studie av musen visade det sej att det var en strumpa. Jag hade alltså kastat en bok mot en strumpa och någon mus fanns inte ö.h.t. Det är inte första gången jag har ”vaknat” på natten och sett saker som inte finns. I ett skede skedde det väldigt ofta men numera sker det bara några gånger per år. Det är dock enormt frustrerande för det jag ser motsvarar ju det som jag inte vill se.

Vi brukar varje vinter få möss på vinden, eftersom vi hade en vinranka som växte längs husväggen och var perfekt för mössen att klättra upp längs. I somras tog jag bort den och i vinter har vi inte haft problem med möss men tydligen har någon undertryckt oro att de ännu ska komma. De kommer inte sedan snön lagt sej och det gjorde den för länge sedan, så någon orsak till oro har jag inte. Mössen förstör isoleringen och för ett otroligt oväsen. En gång slapp en in i huset men den släppte jag ut i skogen.

Det som är konstigt med allt detta, är att jag är absolut helt säker på att jag varit vaken hela tiden och att det jag såg var verkligt men så är det inte. Jag har tydligen varit i ett halv-vaket tillstånd där jag trott att jag är vaken men drömmen fortsätter och hjärnan tolkar synintrycken helt fel. Hjärnan ser det som den vill se, eller som i detta fall, inte vill se.

Kort efter min MS-diagnos fick jag en kortisonimpulsbehandling och efter den drömde jag inget på åtminstone ett par år. Jag drömmer fortfarande inte speciellt mycket men ibland kommer dessa halvuppvaknanden. Det är egentligen inte en riktig dröm, utan snarare en synvilla orsakad av att en del av hjärnan fortfarande sover. Därför tror jag att jag är vaken och jag kan kontrollera kroppen men jag kan inte lita på mina synintryck.

Dessa vakendrömmar, eller vad man nu ska kalla dem, är väldigt frustrerande för de stör nattsömnen och de gör mej stressad. Det är också genant att det som man för en stund sedan varit helt 100% säker på att är verkligt, visar sej bara vara inbillning. Det som skedde i natt var mycket verkligt för mej, fast det inte var så, vilket min fru påpekade. Hon är ganska van med att jag söker saker under madrassen eller sängen, hoppar upp och springer iväg, eller som nu, kastar iväg något mot nåt som inte finns.

Annonser