Jag lånade titeln från en artikel på Aftonbladet. Ämnet är relevant och viktigt, för läkemedelsindustrin, lika som bankerna, fungerar alltmer som parasiter som suger ut alla resurser ur samhället. Bankerna lånar ut pengar mot en säkerhet. Ifall du inte kan betala, tar banken säkerheten. Det är alltså relativt säkert för bankerna att låna ut pengar, och så länge de inte förivrar sej med utlåningen blir det heller inte några problem, men vi vet ju hur det gick med den saken.

Läkemedelsindustrin har en liknande situation. En del av deras grundforskning utförs med skattepengar, vilket gör att det är relativt tryggt att forska fram nya mediciner, men risken ligger i att testa läkemedlens säkerhet. Det är dyrt och därför är bolagen frestade till att manipulera resultaten. Detta har vi fått ett otal bevis på genom åren, t.ex. Merck och Vioxx.

Bolagen klagar ofta på att det är så dyrt att ta fram nya läkemedel just p.g.a de krav som ställs, men kraven finns av en orsak, och vad gäller den orsaken kan läkemedelsbolagen ta en titt i spegeln, för där finner de skälet varför det behövs regler. Innan reglerna fanns, släpptes det ut mediciner på marknaden som orsakade långt mera skada än nytta. Detta p.g.a läkemedelsbolagens slapphet och ignorans.

Därtill är argumentet om forskningens dyrhet en aning blekt när man beaktar att man sätter mera pengar på marknadsföring och administration än på forskningen. Det är ju trots allt forskningen som är livsnerven som håller och ska hålla företaget igång. Det är det som för oss framåt, inte pengarna. Ser man på de vinster som bolagen gör, har jag svårt att svälja klagomålen på hur dyrt det är att ta fram nya mediciner.

Oftast är nya mediciner bara en molekylär omstrukturering, som ger dem nytt patent och en ny chans att kamma hem mera pengar. Som exempel kan man ta Pfizers Lyrica, som i princip är samma som Neurontin men med en liten omstrukturering av själva molekylen, vilket gör att det räcker med en mindre dos för samma effekt (eller enligt min uppfattning brist av därav) och för detta har man höjt priset. Man betalar alltså mera för mindre.

För att fortsätta med samma exempel, så har Pfizer sålt Neurontin med försäljningsargument som de inte kan bevisa och som medicinen inte är godkänd för. De har alltså i sin forskning funnit tecken på att medicinen kunde vara till nytta för annat än det som den är godkänd för. Eftersom det är väldigt dyrt att forska vidare och bevisa att den fungerar även för annat, och att få den godkänt för detta, så struntar man i det men hävdar eller antyder ändå att den fungerar mot annat än vad den är godkänd för. För detta har Pfizer betalat stora böter men ändå lite i jämförlse med de vinster de gjort med lögnerna.

Alla större, eller kanske t.o.m alla, läkemedelsbolag arbetar på detta sätt. Man manipulerar forskningen för att få medicinen att verka bättre än vad den är. Man försöker sälja medicinen med argument som man inte har lov eller belägg för. Man tar höga priser då patenten förhindrar konkurrans. Det sista är dock försvarbart, om än tråkigt. Tyvärr betyder detta också att man inte utnyttjar medicinerna optimalt, eftersom då patenten håller på att gå ut, vill man inte längre investera några pengar på den då det är osäkert om man får dem tillbaka.

Det betyder att flera intressanta användningsområden och möjligheter går förlorade, då det är näst intill omöjligt att få pengar till forskning. Som exempel kan vi ta Naltrexone som är den aktiva substansen i LDN. Ingen har patent på det och därför görs det väldigt lite forskning om den, även om den verkar lovande mot en hel del sjukdomar (t.ex. MS, Chrons m.fl.). Mina egna erfarenheter med LDN är mycket positiva, även om det inte bevisar något. Det finns dock en del forskning som påvisar dess verkan men detta är något som ignoreras av de flesta läkarna, eftersom forskningen inte backas av läkemedelsindustrin.

Om läkemedelsindustrin inte ligger bakom forskningen, tycks läkarna anse att den inte är värd något. Detta är helt absurt. Varför skulle en objektiv forskargrupp automatiskt vara sämre än en som inte är objektiv? Läkarna idag tycks ofta vara på läkemedelsbolagens sida och inte nödvändigtvis på patientens. Så länge man bara önskar ett nytt recept, är det knappast något problem, men om man verkligen vill ha effektiv vård, så är det inte så självklart.

Läkarna tar ofta också klagomål riktade mot läkemedelsbolagen personligt, eller åtminstone som ett påhopp på vetenskapen, vilket det naturligtvis inte behöver vara. Det finns många orsaker till att klaga på läkemedelsbolagen men det inger inget förtroende om läkarna inte förstår ens synpunkt. Det betyder att man står ensam och att problemen kommer att fortgå. Det är läkarna som sitter med makten, för de skriver recepten och folk litar på läkarnas omdömme. Läkemedelsbolagen vet detta och därför satsar de stora summor på läkarna.

Ett annats problem är också att fortbildningen efter läkarexamen till stor del ligger på läkemedelsbolagens konto. Det kan ses ur två synvinklar. Dels tar de ett samhällsansvar och hjälper läkarna med utbildning. Dels har de fria händer att manipulera läkarna hur de ska tro och tycka. Detta kan man märka tydligt på vissa läkare. Enligt mina erfarenheter är de läkare som har minst fortbildning mest kritiska till vår sjukvård och då speciellt läkemedelsbolagen. De som har fått mest utbildning är också de som är minst kritiska och som aggressivaste motsätter sej kritik mot läkemedelsbolagen.

Tanken att förlänga patenttiden är problematisk. Redan nu bromsar patenten utvecklingen, eftersom det är för lätt att få patent på otydliga saker. Detta orsakar lätt patentstridigheter och hindrar många från att utforska bra idéer. Det kan vara att ett bolag har ett patent som delvis inverkar på ett annat bolags idé och trots att det första bolaget inte använder patentet, hindrar det ändå det andra från att utveckla sin idé. Det är ett stort dilemma idag och hela patentsystemet borde göras om, så att bolag inte bara kan patentera luddiga idéer ”för säkerhets skull” (ta SCO som exempel) och sedan dra ekonomisk nytta sedan när någon använt en del av detta patent för egna ändamål.

Orsaken till att jag stämplade bankerna och läkemedelsbolagen som parasiter är det att i bankernas fall är det räntorna som gör att penningmängden måste hela tiden öka för att alla pengarna inte till sist ska falla i bankernas händer. I läkemedelsbolagens fall är det för att de utnyttjar samhället för att göra stora vinster, utan att för den skull ge tillbaka till samhället i motsvarande grad. Läkemedelsbolagens enda uppgift idag är att göra så mycket pengar som möjligt men de har också ett ansvar jämtemot samhället, eftersom samhället hjälper dem med forskning och ger dem i princip monopolställning i många år, vilket åter kostar samhället stora summor.

Läkemedelsbolagen behövs men deras ställning är inte självklar. De har inte automatisk rätt att suga ut samhällets resurser för egen vinnings skull, utan att ge tillbaka. Om de faller ner till det som är lättast, att bara modifiera redan existerande mediciner för att få nytt patent och nytt monopol, så är de heller inte längre relevanta för samhället, eftersom de inte ger oss något. De sågar alltså av den gren de sitter på genom att göra så.

Nu finns det bolag som är ambitiösa och försöker hitta på nya läkemedel. De stora sysslar också med detta till en del men det verkar också mycket vara bara ett spel för kulisserna. Man satsar en viss summa på forskning som man inte väntar sej någon utdelning av, bara för att det ska se ut som om man verkligen utför värdefull forskning. Att man sedan inte ens tänkt göra något med resultatet av forskningen, eftersom det kunde ju konkurrera med existerande läkemedel, är irrelevant ur deras synvinkel.

Advertisements