Börjar bli alltmer säker på att jag måste ändra min medicinering. Jag kan inte fortsätta med Temgesic för biverkningarna blir allt svårare att leva med. Därtill märker jag att min hälsa lider och det är en förändring jag märkt efter att jag slutade med LDN.

LDN höjer halten av endorfiner i kroppen och det gör att jag mår bättre och har mindre värk. Det förstärker även immunförsvaret och håller mej allmänt friskare, vilket är bra även mot MS.

Temgesic åter gör att endorfinhalten sjunker, eftersom buprenorfinet konkurrerar med endorfinet, och det gör mitt immunförsvar sämre, samt att jag mår allmänt lite sämre. Det har jag märkt tydligt efter att jag slutat med LDN.

Jag skulle behöva byta Temgesic mot något som inte hämmas av LDN. Buprenorfin (Temgesic) är alltså syntetiskt morfin och LDN blockerar opiatreceptorerna i hjärnan, vilket gör att jag får abstinensbesvär om jag använder LDN. De fungerade tillsammans innan men så blev jag slutligen beroende och efter det passar de inte längre.

Problemet är vad jag ska använda istället för Temgesic? Det får inte vara någon opiat och då blir redan utbudet dåligt. Mildare värkmediciner fungerar inte alls mot neuropatin, så de är inget alternativ. Det enda jag kommer på är kannabis och det är inte säkert att den heller fungerar.

Därtill är det extremt svårt att få kannabis på laglig väg och olagligt är inget alternativ det heller av flera orsaker. Jag har skrivit om detta tidigare också men nu börjar jag vara med ryggen mot väggen. Något måste jag göra men jag vill inte börja med avvänjningen innan jag varit hos neurologen och diskuterat alternativen.

Det försökte jag redan förra sommaren då jag var sist hos neurologen men det gick dåligt. Det enda hon hade att komma med var Lyrica som är samma typ av bluffmedicin som Neurontin och båda fungerar lika dåligt för mej. Lyrica är bara mycket dyrare.

Det är konstigt hur lite neurologerna tycks veta om smärtlindring. Konstigt är det också att de då inte kan skicka en vidare till någon som skulle veta något om saken så att man skulle få den hjälp man behöver.

Samma problem som jag hade i början. I 4 år fick jag kämpa med en värdelös medicin (Neurontin) som inte egentligen hjälpte ett dugg. Den lilla effekt den hade var placebo och biverkningar (yrsel m.fl.) men någon egentlig lindrig hade den inte. Det dröjde länge innan jag insåg det då läkaren hävdade att det inte fanns alternativ men det fanns det visst, han ville bara inte ge det av någon orsak.

Sedan när jag fick Temgesic, som faktiskt lindrar värken, insåg jag hur dålig Neurontin egentligen är. Dosen hade gradvis ökats från 3 x 300 mg till 12 x 300 mg just p.g.a den inte fungerade. I ungefär 4 år använde jag stora doser av Neurontin helt i onödan och detta har jag meddelat Pfizer. Hoppas att ingen annan behöver utstå samma misstag, för den är typ av misshandel som sker p.g.a läkarnas ignorans och Pfizers lögner.

Jag kan acceptera rimliga biverkningar så länge de inte ger bestående skador och inte får mej att må sämre än jag skulle må utan. Temgesic börjar närma sej den gränsen. Värken skulle vara svår utan den men den börjar bli svår med den också, så var går gränsen där det är bättre att vara utan?

Det är en extremt svår fråga men jag tror att gränsen börjar vara nådd. Om jag fick endorfinhalten höjd, skulle jag må mycket bättre men värken skulle fortsättningsvis vara svår. Dock vet jag inte mera vad som är den verkliga värken och vad som beror delvis på för låg endorfinhalt. När Temgesicens verkan slutar, så är värken värre än vad den normalt borde vara just för att jag då inte har endorfiner som lindrar.

Kanske borde jag sluta med Temgesic bara för att veta på vilken nivå min neuropati egentligen är. Kanske är den inte så svår som den nu verkar vara. Jag levde ju med den i flera år utan någon effektiv värklindring men det var nog en svår tid. Min livskvalité steg något enormt sedan jag fick Temgesic men tyvärr började den sjunka sedan jag blev beroende av den och måste sluta med LDN.

Advertisements