Ronnie James Dio förlorade kampen mot cancer och avled igår tidigt på morgonen (Källa: www.black-sabbath.com). Han var en av de största sångarna inom rocken och det är med stor sorg jag läste om hans död. Hans karriär  sträckte sej från ELF, Rainbow, Black Sabbath, Dio (hans soloprojekt), till Heaven And Hell, som i princip var Black Sabbath, men utan Ozzy-erans låtar och alla de skismer och krav det namnet skulle ha fört med sej.

Han var en skicklig musiker som kunde spela flera instrument, även om han inte gjorde det på scenen. Hans sångröst var exceptionell. Det är få sångare som har den bredd han hade. Han var också rätt så blygsam, speciellt med tanke på att han var från USA, och han var känd för sin vänlighet.

Hans största bragd, ur min synvinkel, var att han och Iommi gjorde två av rockens bästa album när han blev sångare i Black Sabbath istället för Ozzy. De två första albumen de gjorde tillsammans var enastående skivor och det vittnar det faktum att de nästan 30 år senare kunde turnera och spela samma musik inför tusentals fans, både nya och gamla. Det är en otrolig bragd att deras musik känns modärn ännu idag, efter så många år.

Han blev 67 år gammal, vilket är en respektabel ålder för en rockmusiker, men han hade ännu mycket att ge och han for likväl ur tiden alltför tidigt. Det var meningen att han skulle turnera med Heaven And Hell i sommar och länge såg det ut som om det skulle bli av. Därför blev jag heller inte orolig fast de ställde in, eftersom jag hade väntat mej det från början, men hans död blev ändå en chock för mej. Jag hade inte väntat mej det, för hans optimism fick mej att tro att han skulle klara kampen. Tyvärr gjorde han inte det…

They say that life’s a carousel
Spinning fast, you’ve got to ride it well
The world is full of Kings and Queens
Who blind your eyes and steal your dreams
It’s Heaven and Hell, oh well”

Black Sabbath / Heaven And Hell / Heaven And Hell 1980

Advertisements