Jag har skrivit om detta tidigare men nu är jag åter igen frustrerad över vårt rättssystem. Det finns ingen vettig logik bakom de domar som utdelas i förhållande till det brott som gjorts. Detta verifireas av vår lokala tidning som rapporterat om de senaste domarna som utdelats.

Ett exempel är en person som förskingrat stora summor av ett stort sjukhus. Han dömdes till 4 års fängelse, vilket i sej kan tyckas rimligt, men det som irriterar mej är att i samma tidning får man läsa om andra brott, t.ex. våldsbrott, som bara straffas till en liten del. Det anser jag orimligt.

Varför skall ekonomiska brott straffas mycket hårdare än t.ex. våldsbrott som ofta ger bestående fysiska och psykiska skador? Är pengar så mycket viktigare än liv och hälsa? Förskingringen i exemplet påverkar ingens ekonomi i nån större utstreckning, ingen enskild person har tagit direkt skada, men våldsbrotten som rapporterades i samma tidning har skadat offren både fysiskt och psykiskt.

Skillnaden är att det då har varit en enskild individ som skadats och inte samhället i stort. Vårt rättssystem tycks betona just sådana brott som t.ex. förskingring men samtidigt nonschalerar man allvarliga brott som t.e.x våldtäkt. Även vid grova våldtäkter slipper gärningsmannen (det är ju oftast män) ofta undan med enbart villkorligt straff. Jag kan inte begripa hur de som utdömmer ett sådant straff tänker, eller problemet är väl att de inte gör det..

Jag känner personligen till ett sådant fall  där en kvinna våldtogs och gärningsmannen kom undan med villkorligt. Nu förföljer han henne på hennes arbetsplats, där hon ofta är tvungen att arbeta ensam under längre stunder. Någon verklig hjälp av vårt rättssystem kan hon inte få innan han upprepar sitt brott. När han gör det (OBS! När, inte OM) kommer han nog att hamna i fängelse men även då kommer han relativt lindrigt undan. Speciellt i jämförelse med förskingringen.

Jag vill inte förringa allvaret i ekonomiska brott. De är allvarliga brott som ska straffas därefter men när man beaktar att det är ett brott som inte orsakar någon bestående men eller lyte, så är straffet hårt i jämförelse med våldsbrott. En våldtäkt drabbar vanligen offren mycket hårt. Även om de inte får bestående fysiska men, så drabbas de ofta psykiskt. Detta är något som vårt rättssystem inte tycks beakta eller begripa.

De som arbetar inom rättsväsendet tycks inte ha förstå vilka konsekvenser olika brott verkligen har. Jag är ingen expert på området men jag tycker det borde vara uppenbart att brott som orsakar bestående skador ska straffas hårdare än brott som inte gör det. Det är svårt, och kanske delvis orimligt, att jämföra ekonomiska- och våldsbrott men det ger ändå en fingervisning över hur väl vårt rättsystem fungerar och vad vårt samhälle värderar.

Om man frågade människor vilka brott som borde straffas hårdast, så blir nog svaret oftast mord eller dråp. Hur är det då med mordförsök? Om man läser samma tidning blir det uppenbart att domarna försöker beräkna sannolikheter och läsa utövarens tankar. Det räcker alltså inte att personen försökt t.ex. köra över en annan person för att det skall vara mordförsök, eftersom enligt domarna så är sannolikheten för att offret skulle ha dött p.g.a denna påkörning inte helt klart.

Detta betyder egentligen att det enligt denna logik är ganska få brott som kan räknas som mordförsök, eftersom det alltid finns en möjlighet att offret faktiskt överlever. Ett exempel som jag skrivit om tidigare är då en person försökte hugga en annan person i bröstet men missade och träffade armen. Det räknades då som grov misshandel och inte som det mordförsök det var, eftersom sannolikheten för att personen hade dött av ett knivhugg i armen var liten. Att utövaren försökte träffa offret i bröstet spelade ingen roll och att det ändå fanns en risk för att han skulle ha avlidit hade också ingen betydelse.

Av dessa exempel kan man alltså utläsa att domstolarna vill hellre fria än fälla och det är ju rimligt om det inte var frågan om så allvarliga brott. Jag har en mycket pragmatisk syn på saken. Om man sticker en kniv i en annan så är det mordförsök om det inte lyckas och mord om det lyckas. Det borde vara normal praxis för att hålla dessa galningar borta från att skada andra medborgare. De som gör dessa brott kommer ofta att göra om dem. Det är rättsystemets uppgift att skydda medborgarna mot sådana personer och på det området har rättsystemet grovt misslyckats. Våldsutövarna blir snabbt frisläppta och är åter ett hot mot vanliga medborgare, även om det oftast är andra brottslingar som drabbas av deras våldshandlingar.

Varför måste hon som våldtogs se förövaren varje dag då han fick villkorligt och nu förföljer henne? Är det inte rättsystemets uppgift att skydda offren vid sådana tillfällen? Hur kan man få villkorlig dom efter att ha orsakat någon bestående fysiska eller psykiska men? Det är allför ofta man får läsa i tidningen att en villkorligt frigiven person åter har gjort en våldshandling. Ofta får man också läsa hur fångar som är ute på permission utför våldsbrott, eller andra brott, utan att detta har någon inverkan på deras straff. Fängelse är alltså en typ av frikort för att få göra vad som helst. Jag hoppas att det har varit frågan om undantag och inte inte normal praxis.

Jag har också stört mej på att berusning ses som en förmildrande omständighet. Det borde ju rimligen vara tvärtom, även om man har mindre kontroll över det man gjort. Det går inte att jämföra med psykiska sjukdomar som kan vara ett argument för att bli dömd till vård istället för fängelse men om man avsiktligen berusat sej så har man fullständigt ansvar över det man gjort men det tycks inte domarna anse. Det finns otaliga exempel där berusade har fått mildare straff därför att de inte vetat vad de gjort.

Annonser