Jag har hela mitt liv funderat över varför jag är annorlunda. Varför jag inte har samma behov av vänskap som andra. Visst behöver jag också vänner och vill vara vän med andra men jag kan inte hålla kontakt med vänner, utan det är upp till dem att hålla kontakten och det är tråkigt för många tror att jag inte bryr mej fast sanningen är allt annat. Jag bryr mej mycket om mina vänner men jag har bara så svårt att hålla kontakt med dem.

Jag tycker heller inte om sociala tillställningar och jag undviker dem om möjligt. T.ex. vår sons julfest var lika svår för mej som för honom. Det är svårt fast det är något jag vill. T.ex. att gå på bio är svårt därför att där finns mycket människor och om det är en ny plats eller en plats som jag inte besöker ofta. Det konstiga är att jag gillar att umgås med människor men samtidigt är det så svårt. Jag kan inte ”small talk” och det blir klumpigt, vilket gör mej ännu mera nervös.

Jag är dålig på att uppfatta signaler från andra människor och jag är rädd för att misstolka och ha fel. Till en viss del är jag för känslig och uppfattar signalerna därför fel men till en viss del uppfattar jag dem inte. T.ex. tror jag ofta att en min eller uttryck betyder att en person inte gillar mej och det gör mej osäker. Samtidigt är jag väldigt dålig på att uppfatta motsatsen, speciellt om det är frågan om det motsatta könet. För att jag ska med säkerhet förstå måste man säga exakt vad man tänker för jag har svårt med antydningar. Jag är rädd för att ha fel även om jag skulle förstå, vilket jag inte alltid gör.

Det finns även andra saker, som jag inte orkar lista här och nu, som passar in på Aspergers syndrom. Orsaken till att jag kom att tänka på detta är att vår son nyligen fick diagnosen Aspergers. Vi har misstänkt det en längre tid men nu har vi det svart på vitt och det fick mej att känna igen mej på flera punkter. Dock är mina symptom mycket lindrigare än hos sonen och jag har lärt mej att leva med dem. Dock är det ändå svårt men det blir lättare med åldern.

Att vår son fick diagnosen är delvis en lättnad men det gjorde mej också hemskt ledsen. Jag vill inte att han ska måsta lida på samma sätt som jag har gjort för det är ibland mycket svårt och det har begränsat mitt liv på så många sätt. Speciellt kanske i mina förhållanden då jag har haft svårt att hantera olika situationer och jag har ibland varit mycket olycklig. Tyvärr ser det ut att bli ännu svårare för honom men kanske det är till nytta att vi nu vet och känner igen det för när jag var barn behandlades jag som de andra vilket ibland blev svårt och då blev jag ibland nertryckt för att jag var inte som de andra.

Jag är inte helt säker att jag skulle själv få diagnosen Aspergers men jag uppfyller de flesta kriterierna. Det är svårt att se på sej själv så pass objektivt att man kunde dra sådana slutsatser men det förklarar en hel del. Samtidigt är ju Aspergers ärftlig och sonen har alltså fått det nånstans ifrån. Jag misstänker att syrebristen under hans födsel har förvärrat det så att han har en mycket kraftigare Aspergers än vad jag nånsin haft, om jag nu ens har det vill säga, för jag har ju ingen diagnos och ingen har någonsin tänkt på att det ens behöver undersökas. Vad jag vet om i.a.f. Inte vet jag vilka diskussioner mina föräldrar har haft med mina lärare för nog har säkert någon lärare klagat över min passivitet och dagdrömmeri.

Nå, jag är samtidigt glad över diagnosen för nu vet vi varför han uppträder som han gör och nu förstår jag mej själv lite bättre också. Jag måste nu acceptera att han är annorlunda och kanske kan jag lära mej att acceptera att jag själv är också annorlunda, fast jag egentligen inte vill vara det. Han är fin och mycket intelligent pojke med betoning på mycket. Han är ofantligt intresserad av dinosaurier, vilket är ett vanligt symptom och speciellt just då dinosaurier. Själv var jag intresserad av flygplan och byggde modellflygplan så mycket jag bara hade råd att köpa dem. Jag spendera också mycket tid på biblioteket och speciellt uppslagsverk var intressanta.

Jag har alltid älskat böcker och jag gör det fortfarande. Jag samlar på böcker och hinner inte ens läsa alla. Jag samlar egentligen på information. Allt från böcker, tidningar till TV-program och filmer. På min dator har jag närmare 2 000 000 000 000 bytes (2 Terabyte) med främst dokumentärer och vetenskapliga program som kan streama till TV:n. Jag gillar att se på dem men p.g.a tidsbrist är samlandet det viktigaste. Att jag vet att de finns om jag skulle vilja se. Redan som barn brukade jag se på UR:s program om rymden och speciellt avsnitten om de olika Voyager sonderna har lämnat i minnet.

Advertisements