Vår första barn föddes med navelsträngen runt halsen och hamnade därför att spendera sina 10 första dygn i en kuvös. Av detta tycks han ha fått ett bestående obehag för höga ljud. Först tänkte vi att hans obehag för höga ljud berodde på syrebristen han led av men sedan vi stött på flera barn som av olika orsaker varit i kuvös och som lider av samma obehag för ljud, börjar vi, min fru och jag, att vara allt mer säkra på att det är frågan om de ljud som finns i den miljö där barnen vårdas.

Runt om kuvöserna finns flera olika typer av apparater som piper och för oljud. Detta tycks stanna i barnens undermedvetna och ger dem senare i livet obehag. Antagligen för att deras första tid är obehaglig och osäker för dem eftersom de inte längre är nära sin mamma eller i sin trygga miljö. De är plötsligt i en främmande omgivning utan trygghet och med en massa okända ljud. De får antagligen en association mellan de hårda ljuden och deras otrygghet och obehag som senare i livet påminns om när de hör liknande ljud. Det är väldigt uppenbart att ljuden får honom att känna obehag.

Jag förstår att det behövs sätt att påkalla läkarnas och sköterskornas uppmärksamhet till apparaterna men när vi var där märkte jag att de oftast pep och förde oljud helt i onödan. Detta medför alltså stress på barnen helt i onödan och det borde inte vara något stort problem att ändra apparaterna så att de påkallar sköterskornas uppmärksamhet utan att föra en massa oljud. Jag begriper inte riktigt varför ingen tycks ha reagerat på detta tidigare. Som jag ser på saken borde det vara en självklarhet att barnen behöver tystnad i sin omgivning och inte en massa oljud men personalens inställning tycks vara att nyfödda är för små för att minnas något när de är större. Det är delvis sant. De minns inget men det betyder inte att det inte skulle påverka deras undermedvetna.

Kanske är barnens obehag inte ett tillräckligt stort problem för att sjukvården skulle göra något åt saken. Inte lider vår son i någon större omfattning, jämfört med de andra problem födelsen orsakade, av detta men han reagerar fortfarande instinktivt på oljud fast det är snart 7 år sedan han föddes. Han lider alltså fortfarande av obehag för oljud som han inte kan kontrollera och i vissa situationer ställer det till med problem. Jag önskar att någon forskare tog tag i saken och undersökte om det finns belägg för våra misstankar. Det vore en liten sak att fixa problemet och det skulle hjälpa de barn som hamnar i kuvös efter födelsen. Det skulle ge dem en något tryggare miljö under deras första tid i världen och jag anser att alla sätt att göra deras miljö tryggare är viktigt, eftersom jag tror de påverkas mera än vad vi tror.