Jag förundras dagligen över hur läkare och sköterskor i åratal har varnat över risken med att ta mera D-vitamin än vad som rekommenderas. Det är så farligt då D-vitamin är fettlösligt och lagras i kroppen och helst borde man inte ta det alls. Så tycks deras attityd vara och det vore väl ok om det vore sant men nu har forskarna mera ljudligt börjat säga att t.o.m 250 mcg per dag under en längre tid är säkert och orsakar inga hälsoproblem, tvärtom.

Vad är då så konstigt med detta? De har ju bara varit försiktiga och varnat människor då det inte fanns bättre information? Så är det egentligen inte, utan de har orsakat stora hälsoproblem för många som har kunnat förbättar sin hälsa med D-vitamin men inte vågat göra det p.g.a rädsla för att överdosera. Det är inte fråga om en oskyldig varning, utan ren skrämselpropaganda och jag måste tyvärr erkänna att jag gått på det jag med och det har varit negativt ur hälsosynpunkt.

Det som gör hela saken ännu värre, är att samtidigt som man varnar om vitaminers farlighet, så ordinerar man ut gifter för att behandla symptom som kan hanteras på bättre sätt. Ett exempel på detta är Marevan som är ett blodförtunnande ”läkemedel”. Jag satte läkemedel inom sitattecken för Marevan består av Varfarin (Läs mera på NaturalNews) som egentligen är råttgift. Man ger alltså människor råttgift för att tunna ut deras blod.

Vad är då problemet med detta? Vad spelar det för roll fast det är råttgift om det väl fungerar? Jo, problemet är att gifter alltid har negativa sidoaspekter och så också Varfarin som kan orsaka hjärnblödning. Det är t.o.m ett allvarligt problem med den medicineringen och det är skrämmande för min mamma som använder just Marevan har tidigare drabbats av hjärnblödning men ändå tvingas hon ta medicinen.

Varför tvingas hon då att ta denna medicin? Min mamma har ett genfel som gör att hennnes blod innehåller ett protein som gör att det klumpar sej. Därför behöver hon ta medicin för att tunna ut blodet så att det inte klumpar sej och orsakar blodproppar. Hon har redan drabbats av en blodpropp som igen orsakade en hjärnblödning.

Läkarna tar den enkla, och ur deras perspektiv säkra, vägen ut ur problemet och ger henne råttgift som har stor risk att ge henne just hjärnblödning som är det som vi vill undvika. Detta istället för att försöka med alternativa lösningar som skulle optimera blodcirkulationen. Exempel på kosttillskott som kunde hjälpa henne är: Arginin, E-vitamin, D-vitamin, Q10 och Omega3. Det finns flera men dessa är kanske de viktigaste. Dessa kosttillksott är alla säkra att använda och alla har de den teoretiska möjligheten att hjälpa henne med problemet utan att orsaka de hälsoproblem som råttgiftet och statiner ger.

Orsaken till att detta inte görs, är att ingen har studerat effekterna av dessa kosttillskott i ett dylikt fall. Därför har läkarna inget att stödja sej på och man tar hellre till med råttgift eftersom om något gör snett så är det inte deras fel. Det var bara något som inte kunde undvikas fats egentligen är sanningen något helt annat. Min mamma kunde må mycket bättre om hon fick den vård och behandling som hon behöver.

Det absurda är, att hon inte vågar ta dessa kosttillksott eftersom hon är rädd, och inte utan orsak,  att de skulle tunna ut hennes blod för mycket och hon vågar heller inte sluta med Marevan, eftersom då kommer ingen läkare att följa med hennes blodvärden och hon skulle då famla i blindo.

Det är inte rätt att läkarna tvingar folk att ta mediciner de inte vill ha fast det finns alternativ. Det är fel av läkarna att utöva utpressning med folks liv som insats. Det vore en enkel sak att låte henne pröva kosttillskotten 1 – 2 månader och följa med blodvärdena för att se om det fungerar men av någon anledning vägrar läkarna att göra så. Hellre låter de henne sakta tyna bort p.g.a råttgiftets och stainernas biverkningar. Medicinerna kommer att tvinga min mor i en alltför tidig grav.

Jag finner denna dubbelmoral inom sjukvården omoralisk och motbjudande. Jag har sett det själv många gånger och trots att attityderna sakta ändras, är det många som tyvärr dör i förtid p.g.a den konservatism och rädsla som finns inom sjukvården. Det som behövs är en fräsch attityd och vilja att förbättra den sjukvård vi har.

Jag menar inte att kosttillksott är lösning på alla problem men det finns mycket som behandlas i onödan med dyra och ofta farliga mediciner, trots att det finns billigare och säkrare alternativ. Varför forskas det inte om sådana lösningar? Orsaken är antagligen att det inte finns tillräckligt med pengar och intresse bakom detta. Man vill hellre hitta en medicin som man kan ta ett högt pris för än att använda naturliga molekyler som inte kan patenteras (ok, tydligen går det att patentera naturliga molekyler, se bara på Statiner och Tamiflu).

Sjukvården borde rikta sej mera på att hjälpa människor än att truga mediciner. Om jag går till en läkare så är oddsen stora att jag kommer ut med ett recept i handen. Så hände igår när jag var till läkaren och klagade på att jag har ont i magen. Istället för att be mej ändra min kost en aning, så fick jag ett recept. Det är konstigt hur vi förväntar oss att kunna fortsätta leva på det sätt som gör oss sjuka bara genom att ta ett piller eller två.

Alla mediciner har biverkningar, vissa mera och vissa mindre, men alla har de det. Samma gäller ej kosttillskott. Jag har kanske en aning överdrivet positiv syn på kosttillksott men det beror på de positiva effekter de haft på min hälsa. Alla, och jag menar verkligen alla, mediciner jag nånsin tagit har haft negativa effekter och vissa har haft mycket negativa och vissa t.o.m utan att ha några som helst positiva. Varför ta en medicin som inte gör något positivt för en?

Tidigare använde jag interferoner för att bromsa min MS. De fungerade inte för mej. De tvärtom snabbade upp min MS och jag har aldrig mått så dåligt i mitt liv som just då. Jag slutade ta dem och det var ett mycket bra beslut. Efter det beslöt jag mej för att inte blint lita på det läkarna säger utan att tänka själv och ta reda på om jag verkligen har någon nytta av det som de ger mej.

Det finns bra mediciner och det finns också mediciner som vissa inte kan vara utan. T.ex. min pappa som lider av diabetes, han kan inte leva utan insulin. Ibland kan man läsa i vissa tidningar, eller på nätet, hur man kan ”bota” sin diabetes och visst, i vissa fall om man har en lindrig form av typ 2 diabetes som är orsakad av dåliga kost- och livsvanor så kan man kanske ”bota” den men typ 1 formen, som min pappa har, kan inte botas. Han kan inte leva utan insulin och inget kosttillksott i världen kan ändra det. Däremot finns det kosttillksott som typ Benfotiamin som kan lindra vissa problem som diabetes kan orsaka.

Insulin tas ofta från grisar och det märker man tydligt från lukten men som diabetiker (typ 1) har man inget alternativ. Min mamma däremot har alternativ men förnekas rätten att pröva om de skulle fungera. Det är möjligt att kosttillskotten inte skulle fungera tillräckligt bra för henne men det skulle man då snabbt märka och det kan man då rätta till innan det gör någon större skada. Den nuvarande medicineringen är som in tidsinställd bomb som ingen vet när den kommer att detonera men vi vet att den kommer att göra det.

Samma gäller säkert för många andra och människor med andra typer av besvär. Läkarna är mer än villiga att skriva ut recept på mediciner utan att egentligen reflektera över nödvändigheten och absolut utan att reflektera över om det kan finnas alternativ. Den dagen en läkare rekommenderar mej kosttillskott istället för mediciner kommer jag att svimma av förvåning.

Som jag tidigare sagt, jag tror inte att kosttillskott kan vara ett alternativ i alla fall men i det fall de kan möjligen vara ett alternativ, så bör man undersöka den möjligheten. Det bör göra med läkarens hjälp så att det kan göras tryggt och att man kan utvärdera dess effekt i förhållande till medicineringen. Medicinerna är ju ofta mycket effektivare och kosttillskott är bäst i förebyggande syfte men ofta skjuter man mygg med kanon med medicineringen. T.ex. cancer behandlingarna förgiftar ofta hela kroppen och inte bara tumören.

Vi bör göra mera vetenskapliga studier av kosttillskott och det bör vara vettiga studier som verkligen mäter effekterna och inte bara ”bevisar” att fel dosering inte fungerar. De görs så mycket dåliga och direkt missvisande studier i världen. Studier som igen saboterar statistiken och gör att saker inte ser ut att fungera, även om de kanske skulle göra det ifall de gjorts rätt.

Samtidigt förfalskas vetenskapliga studier av mediciner. Läkare och forskare ljuger och förfalskar. Det är skrämmande vanligt. Jag är kanske lite för optimistisk angående kosttillskott men läkarna är också överdrivet optimistiska vad gäller mediciner. Läkarna har ofta som argument att mediciner är vetenskapligt studerade och därför är de det ända alternativet. Det är ett acceptabelt argument, om det vore helt sant men i verkligheten visar studierna ofta att medicinerna inte nödvändigtvis fungerar så bra men detta ignoreras, speciellt i de fall då det inte finns andra alternativ bland mediciner.

Ett exempel på detta är just interferoner. Då jag fick min MS diagnos så fick jag ofta höra ”men det finns ju så bra mediciner nuförtiden” men det är inte så. Det finns inga bra mediciner mot MS (jag anser att interferoner är dåliga och borde inte användas men det är bara min åsikt) och faktum är att kosttillskott har hjälp mej mångfalt mera än medicinerna. Naturligtvis är detta inget bevis för att kosttillksott skulle vara bättre än mediciner men det visar i.a.f att kosttillksott kan i vissa fall vara effektivare än mediciner. Knappast är jag så unik att ingen anna i världen kan ha samma nytta av dem som  jag har haft. Dock så är de få med MS som har haft liknande nytta men det beror också på att få har använt kosttillskott såsom jag har.

Att en medicin tar bort 30% av symptomerna men egentligen inte bromsar själva sjukdomen anser jag vara en väldigt dålig medicin. Att den samtidigt är extremt dyr gör inte saken bättre och att medicinen ofta ger medelsvåra till svåra biverkningar gör att jag anser att den aldrig borde användas. Den möjliga nyttan är antagligen plasebo men det medger ju inte läkarna för enligt dem det är ju bara kosttillskott och andra alternativa behandlingar som verkar via plasebo-effekten!

Det vad jag försöker få fram med detta inlägg, är att sjukvården gladeligen trugar på oss mediciner och gifter. Detta ibland t.o.m utan speciellt starka vetenskapliga bevis för att de ens fungerar! Samtidigt kriticerar man alternativen som om de skulle ta död på oss direkt. Attityden är alltså att kosttillskott är farliga substanser (det kan de ju i.o.f vara i vissa fall) som vi luras att ta och att medicinerna är den enda sanningen och det enda som kan få oss friska. Så är det ju inte och i verkligheten kan vi bara konstatera att vi sällan vet hur olika mediciner och kosttillskott påverkar oss och vår hälsa.

Det finns alltså en konstig attityd och dubbelmoral inom sjukvården. Till en viss del kan jag förstå den, för de som arbetar inom sjukvården måste ju lita på att den information de får är sann och att den bakomliggande vetenskapen är riktigt utförd. Dock är det inte alltid så och en kedja är inte starkare en den svagaste länken. Den svagaste länken är alltså människan, inte vetenskapen i sej. Människan ljuger, manipulerar och gör misstag. Det undergräver vetenskapen och därmed också sjukvården.

Läkemedelsföretagen har gjort många grova övertramp (här är ett exempel igen på Pfizers moral, eller snarare på brist av derav) som undergräver sjukvårdens trovärdighet. Därtill kommer de alltför lätt undan och det är i sista hand den vanliga människan som får betala priset. Både med plånboken som med hälsan. Jag är trött på läkare som klankar ner på alternativa behandlingsformer som de hävdar att är bluff, det kan de vara ibland, men de är också ofta sista möjligheten efter att sjukvården utnyttjat dem maximalt.

Varför ska läkarna ha monopol på att utnyttja sjuka människor? Naturligtvis borde ingen lura och utnyttja men jag ser det mera allvarligt att en läkare skrivet ut en verkninglös medicin än att t.ex. homeopati inte fungerar. Medicinen och läkaren kostar, därtill har medicinen oftast negativa biverkningar. Alternativa behandligar kostar också men har sällan negativa biverkningar och man får oftast i.a.f ut något av det. Samma kan man inte säga om läkarbesöken. Jag vet för jag har vid dethär laget mycket erfarenhet inom detta.

Jag prövade ju akupunktur som inte hade någon verkan vad jag kan säga men jag har ändå inget negativt att säga om det. Det var en positiv erfarenhet fast det blev dyrt. Att gå till läkaren blir också dyrt men jag har ofta haft negativa erfarenheter av de besöken. Ofta p.g.a läkarna är jäktade och direkt otrevliga men oftast p.g.a att de inte kan eller ens verkar vilja hjälpa. Om det finns två behandlingsmetoder, båda kostar men ingen av dem fungerar. Vilken väljer du hellre, den som är en positiv erfarenhet eller den som är en negativ erfarenhet?

Annonser