Det har nu gjorts studier på barn om D-vitamin och dess relation till MS. Man har fått bevis för att D-vitamin skyddar mot MS och att de som har/får MS lider ofta av D-vitaminbrist. Man hade en grupp med barn som uppvisade MS-symptom. Av dessa hade 3/4 mindre än optimal nivå av D-vitamin i blodet. Senare tog man den grupp som faktiskt fick MS som diagnos och av dessa led 68% av D-vitaminbrist. Detta är en tydlig indikation om hur viktig D-vitaminet är.

Man har även gjort studier på hur D-vitamin fungerar på oss som har MS. Man har kommit fram till att mycket höga doser av D-vitamin minskar på relapserna och hjälper att hålla oss funktionsdugliga. För det behövs doser på upp till 14 000 IU, det är 350 mcg. Forskarna rekommenderade att man använder 4 000 UI, alltså 100 mcg, fram till att man bevisat att det är säkert att ta så höga doser. Saken är den att det är redan bevisat.

Jag har sedan i slutet av förra sommaren tagit 100 – 150 mcg per dag och jag har inte haft någon förkylning denna vinter. Diverse förkylningssymptom har jag haft men ingen riktig förkylning. Jag är alltså inte förvånad över resultaten, som korrelerar bra med mina egna observationer. Min egen dosering är ju dock mycket lägre än den i studien men jag har ändå haft nytta av den, kanske hade jag haft ännu mer nytta med ännu högre doser. I framtiden skall jag öka på min dosering men nu över sommaren tror jag att de 50-150 mcg jag tar i kombination med solljuset räcker bra till.