Här är en link till en artikel om D-vitamin för nyfödda. Med tanke på hur människor inom sjukvården, speciellt sjuksöterskor, skräms om risken med D-vitaminförgiftning, kan jag inte annat än undra hur man kan ge ett nyfött barn 10 mcg. Om vi tar ett räkne-exempel. Ett nyfött barn som väger 4 kg får 10 mcg per dygn, det gör 2,5 mcg/kg som uppenbarligen inte ger förgiftningssymptom. En vuxen som väger 100 kg kan alltså ta 250 mcg per dygn utan risk, eftersom detta ger samma mängd D-vitamin per kilo.

Alltid när D-vitamin kommer till tals, varnas man om risken för överdosering. Varför gäller detta då inte för nyfödda? Har de en annan form av metabolism som gör att de klarar av mycket högre doser? Svaret är ju att vi har blivit skrämda i onödan. Varför vet jag inte, för risken för överdosering är egentligen liten och jag undrar om det inte är då fråga om undantagsfall. Numera sägs det att upp till 250 mcg per dygn är en trygg dos under längre tid och jag har aldrig hört talas om någon som blivit sjuk av för mycket D-vitamin, eller någon annan vitamin heller för den delen.

Med tanke på den positiva hälso-effekt vi kunde få av att använda D-vitamintillskott under vinterhalvåret, eller t.o.m sommaren om vi vistas mycket inomhus, så är det i min mening direkt ansvarslöst att fortsätta skrämmas om riskerna med D-vitamin. Jag tror att det är ganska få som skulle få för sej att pröva mer än 250 mcg per dag. Jag använder själv mellan 20 -150 mcg per dag och har nu gjort det sedan sommaren och jag har ännu inte varit sjuk en enda dag denna vinter. Jag har flera gånger känt mej sjuk men det har aldrig brutit ut på allvar. Detta tror jag att är tack vare D-vitaminet.

I Kanada rekommenderar man att ammande mödrar ska ta 50 mcg per dag och min fru har tagit 25 mcg sedan hon blev gravid. Det har gjort att hon har varit ganska frisk men inte lika frisk som jag har varit. Om hon hade tagit lika höga doser som jag, hade hon antagligen varit friskare men hon ville inte riskera något och därför höll hon sej till en lägre dos. Antagligen vettigt men mest beroende på den skrämselpropaganda som förts inom sjukvården.

En intressant fotnot såhär till sist. Faktum är att ergocalciferol (D2) är giftigare än cholecalciferol (D3). Gissa vilket vitamin som finns i den som är ämnad för barn och vilket som används i den som är ämnad för vuxna. Naturligtvis är det ergocalciferol, alltså den som är potentiellt giftigare som ges till barnen. Det finns produkter med cholecalciferol för barn också men de vanligaste och den som ges av barnarådgivningen är ergocalciferol. Jag tycker det är ganska så absurdt att inte ens sköterskorna som ger dessa vet skillnaden mellan dem och att cholecalciferol är det bättre valet. Skillnaden är ju annars att ergocalciferol måste metaboliseras i levern till cholecalciferol för att bli biologiskt aktiv. Det är också orsaken till att den är giftigare.