Detta är egentligen ett svar på en kommentar men den blev så lång att jag sätter den som ett separat inlägg också.

Läkarna ogillar ofta LDN av den anledningen att den förstärker immunförsvaret och när man har MS angriper immunförsvaret myelinet. De tänker alltså att en förstärkning av immunförsvaret är negativt eftersom det då skulle göra att immunförsvaret skulle oftare eller kraftigare angripa den egna vävnaden.

Detta är i min mening ett tankefel. Immunförsvaret är kanske överaktivt men inte p.g.a den är stark, utan för att den är svag. Eventuellt finns det flera orsaker bakom MS, det skulle förklara varaför vissa saker fungerar för somliga men inte för andra.

Enligt mina erfarenheter är det vettigt att förstärka immunförvaret och det har jag siktat på med kosttillskotten och det har också fungerat mycket bra. Min MS var som värst när mitt immunförsvar var som sämst. Efter att ha förstärkt immunförsvaret med olika vitaminer och kosttillskott, och naturligtvis LDN, så har jag inte egntligen haft några besvär av min MS. Undantag då neuropatin som är kronisk.

Jag ser en koppling mellan svagt immunförsvar och fler MS-skov. Detta verifieras av hur sjuk jag blev av interferoner som försämrar immunförsvaret och jag började må direkt bättre när jag slutade. Mitt mående förbätrrades ytterligare via olika kosttillskott. Kan inte ens i ord beskriva den otroliga skillnaden som vitaminer, mineraler, aminosyror och fettsyror gjort!

Jag anser att det är fel angrepp på problemet med MS att använda interferoner. Om man tidigare haft ett rimligt starkt immunförsvar kan det kanske fungera någorlunda men i de fall man har redan tidigare ett svagt immunförsvar, kan det vara ödesdigert att börja med interferoner.

Om man vill använda, eller kanske inte får recept på annat, så är nog Copaxone det bästa, eller kanske minst sämsta, alternativet av de typiska ABCR-medicinerna (Avonex, Betaseron, Copaxone, Rebif). Att ta bort en tredjedel av skoven utan att påverka invaliditeten är inget acceptabelt resultat med tanke på biverkningarna och kostnaden.

Jag anser att medicinerna är näst intill lurendrejeri med tanke på hur ineffektiva de är och hur dyra de är. Vad som gör det värre, är hur läkarna motverkar LDN som faktiskt har potentialen att vara mycket effektivare än de andra och de studier som har gjorts pekar faktiskt på att så är fallet.

Det är samma sak med flera andra sjukdomar. Läkarna motarbetar behandlingar och mediciner som faktiskt är potentiellt bättre än de som läkarna rekommenderar. De spelar läkemedelsföretagen i händerna på patienternas bekostnad. Kallar en läkare en bahndling eller medicin för humbug, vilken patient vågar trotsa en sådan sak?

Jag har blivit utskrattad av neurologer när jag berättat vad som fått mej att må bättre. I deras ögon är det enbart fråga om en placebo-effekt men vad de inte då beaktar, är att placebo-effekten fick mej att må mycket bättre, medan deras mediciner nästan tog livet av mej! Det är ett faktum som ligger bakom det då jag kallar vår västerländska sjukvård för patologisk.

Mina synpunkter och observationer är naturligtvis subjektiva och är därför inte heller på någotvis vetenskapliga men det betyder inte att de på någotvis är sämre än det som läkemedelsföretagen presterar. För de är på samma vis subjektiva, trots att de presenteras som vetenskap. Köpta forskare och läkare gör dem subjektiva och det är bara en del av forskningen som går att lita på. Tyvärr.

Jag försöker presentera trygga, förmånliga och bättre alternativ till dyra mediciner med allvarliga biverkningar och det finns förvånandsvärt mycket alternativ. MS är ingen dom, man kan behandla sej själv så att man inte lider i onödan. MS är en väldigt individuell sjukdom, det som fungerar för mej gör det inte nödvändigtvis för andra, men oddsen är större att det fungerar för andra ifall det fungerar för andra. Det lönar sej att lyssna på andras misstag och erfarenheter. Det sparar mycket möda och pengar. Man behöver inte uppfinna hjulet pånytt.