Jag kom just ihåg att jag i somras kom överrens med min neurolog att MS-sköterskan på neurologiska polikliniken ringer mej i Januari och hör sej för hur det går med min smärtlindring. Detta därför att jag vanligen brukar ha det svårt när det är som kallaste. De värkmediciner (Temgesic, Neurontin, Panacod, Celebra) jag har brukar inte räcka till på vintern. Det var alltså tal om slutet av Januari och nu är det snart mitten av Mars och hon har ännu inte ringt…

Neurologiska polikliniken är överbelastad. Det är tänkt att jag ska gå på kontroll varje år men det blir i praktiken varannat år.  Problemet är att det finns för få neurologer och när de, eller egentligen den, som finns inte orkar arbeta heltid, antagligen p.g.a alkoholproblem, ja då blir det problem med köer.

Sköterskan, eller sköterskorna för de är numera två, borde däremot ha tid. Därför undrar jag varför hon inte har ringt. Har hon glömt bort det trots att det är inmatat i deras datasystem eller är hon kanske sjukledig. Egentligen gör det inget att de inte ringt men det hade ju varit trevligt om de visat att de går att lita på men tyvärr är det så inom sjukvården, att fast de lovar att ringa, så hamnar man att göra det själv. Jag har ofta haft överrenskommelser om ringtider, alltså att de ringer mej, men det är bara en gång de faktiskt gjort det och det var när jag fick höra resultatet av MRI:n. Annars hamnar man själv att ringa dem och höra sej för varför de inte ringt och orsakerna är otaliga.

Denna gång tänker jag dock inte ringa dem. Har de glömt bort mej så får det vara. Jag tänker heller inte ringa dem angående tider mera. Har de inte tid, så får det vara. För tillfället behöver jag inte deras tjänster annat än för att förnya mina recept. Efter diagnosen har sjukvårdens roll varit just det, att förnya recept. Vår underbara sjukvård, bäst i världen på att förnya recept.

Annonser