Jag läste i tidningen att läkemedelsföretaget Orion har ansökt om att deras kolesterolmedicin ska få säljas utan recept. Jisses! Som om vi behöver få lättare tillgång till statiner. Läkarna skrivet redan ut statiner för lättvindigt och nu ska det bli ännu lättare. Det ska tydligen vara på patientens ansvar att själv bedömma om man behöver statiner. Inte ens läkarna är alltid tillräckligt kompetenta för att göra en dylik bedömning och nu ska man kunna köpa dem själva utan recept och utan att följa med blodvärdena.

Jag kan inte för mitt liv begripa varför en medicin som har starkt negativa biverkningar ska få säljas utan recept och utan att följa med blodvärdena. Hur ska man veta när man inte längre behöver äta dem? Hur ska man veta när kolesterolnivån är lagom? Hur kan man veta om man ens behöver dem?

Det absurda är att det finns relativt trygga mediciner som vissa patienter skulle ha stor nytta av men dessa får man inte ens recept på därför att läkarna är så konservativa. De kräver vetenskapliga bevis för att den fungerar och när man presenterar dem, så är det inte tillräckligt med bevis. Dock går det bra att få mediciner som bevisligen inte fungerar! Ok, det är en aning tillspetsat men det finns en dubbelmoral inom sjukvården som måste diskuteras.

Som exempel på hur läkare skriver ut mediciner kan man ta mej. Jag lider av neuropati och måste äta värkmedicin hela tiden. När jag först fick diagnosen skrev läkaren ut Neurontin åt mej. Den orsakade kraftiga biverkningar men effekten var ganska liten. Den fungerade alltså knappt alls. När jag klagade ökades dosen och läkaren hävdade att det inte finns alternativ. När jag använde maximal dos (12 x 300 mg) och ändå klagade, för den lindrade smärtorna knappt alls, kom läkaren plötsligt på att skriva ut kraftigare värkmedicin (Temgesic).

I tre år hävdade neurologen att det inte fanns alternativ till Neurontin. Varför? Kan en del av orsaken vara samma som orsaken till att det fann en reklamaffish på Neurontin på väggen i hans mottagning? Tre långa år av olidlig smärta och biverkningar av Neurontin (yrsel och magkatarr) trots att det fanns alternativ.

Ett annat exempel är hur svårt det är att få LDN trots att det finns både vetenskapliga och empiriska bevis för att den fungerar. Varför ska det vara så svårt att få mediciner som man verkligen behöver, då det är samtidigt så lätt att få mediciner som man kanske inte behöver? Vad är skillnaden mellan dessa mediciner? Jo, skillnaden är att de trugas av läkemedelsföretagen, medan de andra inte markandsförs alls.

Det är alltså läkemedelsbolagen som ganska långt styr vilka mediciner vi får och jag skulle hellre se att det är läkaren som bestämmer utgående från diskussioner med patienten. Så är det också om man får en bra läkare men tyvärr är det inte alltid man får en sådan.

Med en bra läkare kan man föra en dialog om vilket medicin som kan vara till nytta och vilka eventuella biverkningar den har. Enligt min erfarenhet, så skriver läkaren ut ett recept efter att ha lyssnat på det man berättar och berättar sedan kort om medicinen samtidigt som han ger en receptet. Ingen egentlig diskussion eller dialog. Få vågar heller säga emot, man antar att läkaren vet vad han pratar om men tyvärr är det inte alltid så. Jag har t.o.m varit hos professorer som inte haft en susning vad jag pratar om och vad jag vill ha men det är ju något som deras stolthet inte tillåter att de visar och därför tvingar de in dialogen på ett område de förstår och slutresultatet blir allt annat än det man tänkt sej.

Advertisements