Förra veckan var det närmare -20 grader nästan varje dag och därför försökte jag undvika att kavla upp ärmarna som jag normalt gör. Det gjorde ont men inte så mycket som det brukar, inte heller på samma sätt som det brukar. Jag har ibland perioder med mindre smärta men jag har aldrig haft det på vintern.

Jag kan inte annat än undra vad som är orsaken till att jag har mindre smärta med ärmarna nere. I helgen hade jag ganska ont i armarna men nu är det igen bättre. Ibland känns det som om det är bättre att inte kavla upp ärmarna.

Jag är tacksam över att inte behöva kavla upp ärmarna för det hindrar blodflödet till händerna, vilket igen gör att händerna blir kalla och börjar värka. Valet har varit mellan pest och kolera, neuropatisk värk eller värk p.g.a dålig blodcirkulation. Bäst är ju att bara ha kortärmad på sej men det har jag bara hemma där vi brukar ha 24-25 grader varmt. Här på arbetet är det för kallt.

Neuropatin är alltså bättre trots att jag slutat med Neurontin, man kan ju fundera om den haft nån verkan alls och jag börjar faktiskt luta mot att Neurontin bara haft plasebo-effekt på neuropatin. Funderar också om LDN har någon inverkan på detta och faktiskt skulle det kunna förklara det åtminstone till en del. LDN höjer ju nivån av beta-endorfiner, vilket också höjer smärttröskeln.

Hur pass stor inverkan det har kan jag inte uttala mej om men jag vet att jag haft mindre smärtor sedan jag böt fyllnadsämnet i LDN till ett som inte hindrar upptagningen av Naltrexonen. Kanske har LDN också hämmat de möjliga inflammationerna, som igen kan verka positivt på neuropatin. Jag vet inte men jag är glad att för första gången på 6 år kunnat vara en hel arbetsvecka utan att ständigt måsta ha ärmarna uppkavlade.

Annonser