Vinter och kyla brukar förvärra min neuropatiska värk som jag har i båda armarna. Förra vintern var mycket besvärlig av någon orsak, kanske för att det var ganska fuktigt. Själva kylan gör nerverna känsligare men största orsaken är att jag måste använda mej av mer och varmare kläder och de i sin tur irriterar armarna mera. Normalt har jag armarna alltid uppkavlade eller så har jag bara en t-skjorta på mej. Irritationen förvärrar neuropatin och jag är tvungen att använda maximal dos av värkmedicin vintertid. T.ex. förra vintern använde jag 12 x 300 mg Neurontin och 2-3 x 0,4 Temgesic. Ibland även Celebra.

Nu efter att jag bytt fyllnadsämnet i LDN, har jag slutat helt med Neurontin men Temgesic använde jag som tidigare, kanske t.o.m en aning mera. Denna vecka har temperaturen varit runt -20 mest hela tiden och jag har använt en varm tröja utan att ha ärmarna uppkavlade och det har gått ganska bra! Det är fantastiskt i sej. Jag vet inte om denna skillnad faktiskt beror på ökad nivå av endorfiner p.g.a LDN, eller om det är bara att jag beslutat mej för att inte ha ärmarna uppkavlade.

Visst, det gör fortfarande ont. Det känns som om jag hade konstant brännskadade armar, även med värkmedicin men av nån anledning kan jag hantera det bättre för tillfället. Tidigare brukade värken bli gradvis värre om jag inte kavlade upp ärmarna, tills det att jag inte längre orkade med den och gav upp. Denna vecka har jag ännu inte behövt ge upp. Undrar om den förbättre sömnen som jag skrev om i föregående inlägg har något med saken att göra. Kanske neuropatin förvärras av sömnbrist? I såfall är det ganska typiskt för ofta berodde mina sömnbesvär just på att armarna värkte för mycket.

Det är svårt att somna när det bränner till i armarna för varje gång man andas ut så att luften strömmar förbi armarna. Jag brukar inte veta vart jag ska sätta dem så att det inte ska göra ont. Under täcket kan jag inte gömma dem, då täcket irriterar och ovanför orsakar draget smärta. Draget jag känner i mina armar är så lite att min fru inte märker av det men jag känner varje lite rörelse i luften. Jag skulle antagligen känna en fluga som flyger förbi på flera meters avstånd, så känsliga är mina armar.

På sommaren när det blåser känns det som om vinden försöker rycka ut håret på armarna. Om jag står i direkt solljus, bränner det som en blåslampa. Det är sällan vädret är lagom så att det inte gör ont men jag hoppas att jag en dag ska slippa ifrån detta helvete som kallas neuropati. Tills dess får jag försöka klara mej med den värkmedicin jag fått, tyvärr är de ganska dåliga. Endera fungerar de dåligt eller så har de grymma biverkningar. Den bästa jag prövat är Temgesic, med den kan jag hålla mej relativt smärtfri en del av dygnet men priset är otrevliga biverkningar.

Annonser