Läkare vägrar ofta att skriva recept på LDN eftersom det saknas vetenskapliga belägg för att den fungerar, trots att många patienter beskriver mycket positiva effekter av medicinen. Själv anser jag att det är relativt irrelevant att det saknas vetenskapliga bevis då det inte finns kommersiellt intresse för att studera dess verkan och då den används mot mycket allvarliga sjukdomar, som t.ex. MS, som bekant är obotlig.

Medicinen är, i motsats till accepterade mediciner såsom beta-interferon, säker och trygg att använda. Den ger lite biverkningar, främst drömmar och spastisitet men själv har jag inte märkt av några biverkningar som jag kan med säkerhet säga att beror på LDN. Jag känner av lite spastisitet men det kan bero på att jag sträcker för lite på benen efter att ha tränat.

Det har nu gjorts en del studier och de flesta uppvisar positiva, vissa rent av mycket positiva, resultat och den studien som inte gjorde det, fann man orsaken till det (källa: http://www.lowdosenaltrexone.org). Även mina egna erfarenheter visar att den fungerar, eftersom statistiskt sett, så skulle jag borde ha haft en relaps för över 6 månader sedan men jag har inte haft en ända relaps sedan jag började ta medicinen.

LDN verkar också mot andra sjukdomar än bara MS, t.ex Cancer och Crohn’s. Det finns vetenskapliga belägg för att LDN verkar mot åtminstone Crohn’s. Jag är själv av den åsikten att en relativt trygg medicin mot en obotlig sjukdom ska man få om man så vill ha, oavsett om det finns belägg eller inte men nu finns det ju belägg så om bara våra tröga läkare kunde uppdatera sin information, så kunde alla som behöver få den! Dock är jag inte speciellt optimistisk för speciellt neurologer är mycket cyniska och indoktrinerade av läkemedelsbolagen. Det har jag fått erfara många gånger själv.

När jag berättat vilka saker som hjälper mej att må bättre (LDN och kosttillskott) så har alla neurologer utom en skrattat åt mej och hävdat att det är bara fråga om plasebo-effekten. Den som inte skrattade var en nyexaminerad neurolog och han var öppensinnad och verkligen lyssnade på mej. Det ger mej hopp om att kanske nästa generationens läkare är bättre än det gamla gardet som är alltför cyniska och vägrar se saker från andra håll än sitt eget perspektiv. Erfarenhet i all ära men vad är nyttan av erfarenhet om det bara betyder att man upprepar samma misstag?

Det finns ännu ganska lite vetenskapliga studier (men det finns!) om nyttan med LDN men det är i.a.f bättre än den nuvarande medicinen (ABCR – Avonex, Betaseron, Copaxone och Rebif) var det finns mera belägg för att den inte fungerar än att den verkligen gör det. Att ta bort 30% av skoven kallar jag inte att behandla sjukdomen, utan att behandla symptomen och det faktum att invalidiseringen statistiskt sker inom tidsram som utan medicin är nedslående och jag förstår inte nyttan av att betala grymma summor för en så dålig medicin som dessutom ofta ger svåra biverkningar. Ofta svårare än själva sjukdomen.

Själv kunde jag knappt gå efter 2 veckor av Rebif. Sedan böt jag till Copaxone och den gav mej inte några andra biverkningar än sjuka injektionspunkter. Det finns de som hävdar att de har nytta av ABCR-medicinerna och jag tror dem. För mej gjorde de mer skada än nytta men som tur verkar ju LDN fungera för mej. Det är tyvärr bara tiden som kan visa hur pass stor nytta jag har av LDN och jag kan ju aldrig veta om det beror på benign MS eller om det verkligen är LDN som hjälper. I slutändan sak samma så länge jag får må bra!

Annonser