Det börjar bli alltmer tydligt att det inte finns någon skarp gräns för vitaminbrist. Man har i flera fall kommit fram till att gränsvärdena är långt ifrån optimala, alltså man kan ha nytta av högre nivåer utan att lida av klinisk brist. Två exempel på detta är D- och B12-vitamin, som man kan ha stor nytta av högre värden även om man inte lider av någon brist i jämförelse med nuvarande rekommenderingar. D-vitamin rekommenderas mellan 5 mcg och 10 mcg, beroende på i vilket land man bor men nu har forskare börjat föreslå doser på mellan 25 mcg och 100 mcg per dag (källa: Dr. Jonny Bowden).

Samma sak med B12-vitamin. Forskare har funnit att personer som inte lider av brist på B12 har nytta av högre doser (källa: Dr. Jonny Bowden). De som hade högre halter av B12 i blodet, löpte mindre risk för att hjärnan skulle krympa med åldern. Ingen av de som var med om undersökningen led av egentlig B12-brist. En mycket intressant undersökning som onekligen får en att fundera hur många vitaminer som egentligen skulle vara bra att ta i högre doser än vad som rekommenderas.

Naturligtvis gäller det trots allt att vara försiktig så att man inte överdoserar, även om man kan ta mer än vad som rekommenderas. Rekommendationerna är ju vanligen bara den dos man behöver för att inte utveckla brist. Speciellt med B6 och A-vitamin bör man vara försiktig, tidigare hade jag ockå nämnt D-vitamin men efter de senaste forskningsrönen som visar att man kan ta upp till 250 mcg per dag (50 gånger rekommenderad daglig dos) utan risk så känns det ganska onödigt. Gravida bör vara speciellt noga med att inte ta för höga doser, speciellt A-vitamin.

Advertisements