Tidigare rekommenderade läkarna att man tog det lugnt om man hade MS. Man skulle helst inte motionera alls. Nuförtiden rekommenderas att man motionerar men att man gör det rätt, alltså aerobisk träning. Om man motionerar som jag, alltså springer, så är det viktigt att man inte överdriver. Det kan vara svårt för människor med autoimmuna sjukdomar eftersom vi känner ofta inte speciellt bra att vi tränar för hårt. Det beror på att signalsystemet är rubbat så att man inte känner av att mjölksyra byggs upp i musklerna, detta medför smärta för friska personer och signalerar att man ska ta det lugnare.

Jag har t.ex. oftast sprungit för hårt och för långt, vilket medför att jag nästa dag är mycket stel och trött. Det tar en ganska lång tid att återhämta sej, vilket gör att man tränar sällan men för hårt. Det är ett mycket skadligt och ineffektivt sätt att bygga upp konditionen på. För att undvika detta kan man använda en pulsmätare. Det finns olika rekommendationer för vilket är den optimala pulsen att träna med men jag försöker att normalt inte gå över 160 och vid lite hårade träning, som jag gör ibland, så försöker jag hålla det under 180 och det är bara tillfälligt jag låter det gå över 160 ens då.

Det märks ganska tydligt att signalsystemet inte fungerar för jag får inte smärtor i musklerna när jag springer. Lederna däremot klagar och musklerna kan vara stela och göra ont till en början men jag känner aldrig av mjölksyra när jag springer. Därför är det mycket viktigt att följa med vad pulsmätaren visar för att inte ta ut sej för mycket. Det har effektiviserat min träning avsevärt. Tidigare tog det lång tid att bygga upp konditionen då jag alltid tog ut mej för mycket men nu märker jag att konditionen ökar snabbare. En annan fördel är att jag inte får oroliga ben efter att ha sprungit, vilket jag alltid fick tidigare. Visserligen hjälper magnesium mot det men bäst är det att undvika det helt om möjligt och knepet är att känna sina begränsningar då kroppen inte signalerar dem.

Motion är också mycket bra mot neuropatiskvärk, speciellt om man tränar lite hårdare, men tyvärr är det, som jag nämnt ovan, inte bra att träna så hårt. Motion får kroppen att avsöndra endorfiner, vilket är kroppens egna smärtlindring. De fungerar bättre än riktig värkmedicin (åtminstone de jag har) och efter att ha motionerat känner jag inte av min neuropatiska värk så mycket. Om jag tränar riktigt hårt kan den försvinna helt i ett par timmar men det är inte bra att motionera så hårt och därför undviker jag det trots att det känns bra.

Bästa alternativet är att träna lagom och ofta. Det minskar på smärtorna och förbättrar humöret. Faktum är, att motion är en mycket effektiv metod att förbättra humöret på. Jag mår alltid mycket bra både fysiskt och psykiskt efter att ha motionerat. Jag har som mål att springa 3-4 gånger per vecka och mellan 5 och 15 kilometer per gång. Ännu är jag inte där för mina andra projekt tar för mycket av min tid och energi. Det gäller att hålla den i balans men igår sprang jag nästan 7 kilometer efter att ha arbetat hårt, fysiskt, hela dagen och kvällen. Det blev för mycket. Jag led hela natten av oroliga ben och jag har inte haft det på länge och därför kom jag inte på att ta magnesium i tid. Idag är jag mycket stel och trött, trots att jag inte sprang speciellt hårt igår. Jag tog det faktiskt ganska lugnt men jag var för trött helt enkelt för jag känner inte heller av gränsen när jag arbetat för mycket heller. Om jag märker det, är det redan för sent.

För att minska på belastningen på kroppen när man tränar så löner det att ta vissa kosttillskott. T.ex. karnosin, glutamin, fettsyror och vitaminer. Det lönar sej också att ta mineraler (t.ex. magnesium) för att kompensera för de som kroppen avsöndrar när man svettas. Läs mitt inlägg om kosttillskott för mer information om dem.

Annonser