Jag fick idag en bild av min syster som föreställer deras trådgårdsland. De, eller egentligen min pappa igen, har gjort ett väldigt fint och smart trädgårdsland. Jag tror att jag ska göra ett likande nästa år. Hinner inte göra det iår, det blir för mycket att göra för jag måste få undan en massivt stor rishög först. Det blir mycket ris av de kvistar som kommer av de träd vi fällt.

Min systers trädgårdsland är gjort så, att hon har tre 2 x 4 tums plankor radat på varandra och de omringar landet som är indelat i flera mindre land och ett par lite större. Det gör att man slipper lättare till utan att behöva gå in i själva landet. Under har hon lagt filterduk som hindrar ogräs från att växa och på det har hon lagt ca 3 dm matjord. Se bilden nedan.

Syrrans trädgårdsland

Vi är tvugna att göra lika med vårt jordgubbsland för jorden är för lerig för att det ska växa bra. Tjälen tvingar upp plantorna och gör att de dör bort på vintern och våren. Vårt jordgubbsland har en ”verkningsgrad” på 30-40% p.g.a att plantorna dör och när vi sätter nya på hösten så tvingar höstregnen upp dem så att rötterna inte slipper ner i jorden. Förra hösten satte vi nya plantor där de gamla dött men bara en tredjedel överlevde och av de är en tredjedel sådana som inte vill växa.

Att blanda sand eller matjord i leran är hopplöst för det skulle kräva stora mängder och det vill jag inte börja med. Nästa gång gör vi det ordentligt för nu trivs bara orgräs där. Leran är en väldigt seg sort som man kunde mura med om ville. När man går i våt lera så fastnar den så hårt på stövlarna att man har svårt för att tvätta bort det. När den är torr, så är den så hård att man måste ha kraftigare greijer att gräva med, en vanlig liten blomspade böjer sej bara. Det har jag prövat. Jorden är helt enkelt för hård för att plantornas rötter ska orka växa sej ordentligt ner i jorden.