Ett problem var bl.a. kronisk anemi som jag har lidit av sedan liten. Jag har haft dåligt hemoglobin så länge jag kan minnas. När jag gjorde värnplikten skulle vi donera blod men mitt hemoglobin var så dåligt att jag nästan fick övertala dem att få donera. Detta trots att jag mådde bättre än på många år. Visserligen betyder det inte att jag mådde speciellt bra men jag visste faktiskt inte hur det kändes att må riktigt bra, eftersom jag aldrig gjort det.

Efter värnplikten började jag studera och till en början gick det ganska bra men efter ett tag tog tröttheten överhand igen. Tröttheten var nog med hela tiden men jag kunde kompensera för den genom att det var nytt och intressant. När tröttheten började kännas för mycket, trodde jag att det var skoltrötthet och jag valde att studera utomlands ett år för att se om jag kunde återfå intresset för att studera. Året utomlands var inte positivt för min hälsa, även om det var det i övrigt.

Innan jag for var jag i absolut toppform. Jag sprang 10 km på 32 minuter och jag övervägde att ställa upp i mindre tävlingar. Efter värnplikten hade jag haft problem med knäna men problemen började på allvar när jag var utomlands och det gjorde att jag inte längre kunde träna och det var inte bra för min hälsa. Kosten var heller inte riktigt optimal det året och hälsan försämrades väsentligt.

Anemin ställde till stora problem. Trötthet, orkeslöshet och näsblod ställde till stora problem. Det var om möjligt ännu svårare att följa med på föreläsningarna utan att konstant nicka till och gäspa. Situationen blev snabbt bättre då jag började använda starka B-multivitaminer. Då förbättrades hemoglobinet och problemet med näsblod försvann. Jag fick mera energi men kvar var problemet med att hålla ögonen öppna och gäspningarna.

Hur jag lyckades ta mej genom högskolan vet jag inte. Min frånvaro var större än närvaron och även då jag var närvarande var jag frånvarande.. Koncentrationssvårigheterna blev värre och när jag började arbeta hade jag stora svårigheter. Jag var inte utbildad programmerare men jag började arbeta med just programmering. Det ställde stora krav på mej att lära mej nytt men det rimmade dåligt men trötthet och koncetrationsproblem. Det kändes som om min hjärna inte ville fungera alls.

Efter lite över ett år i arbetslivet kom då de första MS-symptomen och ganska snart var jag på en längre sjukledighet (2 månader). Efter sjukledigheten kändes det plötsligt som om min hjärna hade börjat fungera bättre. Kanske behövde den lite vila eller så gjorde MS:en att hjärnan fungerade sämre när skoven var på gång. Riktigt bra fungerade den inte men mycket bättre likväl. Nu började dock medicineringarna som ställde till med nya problem..

I många år, det blir väl 10 år i höst, har min MS och medicineringarna gjort det svårt att orka hänga med i arbetslivet. Koncentrationsproblemen har blivit mindre och jag orkar på ett helt annat vis än tidigare och detta är tackvare vissa kosttillskott. Jag har i många år aktivt sökt efter kosttillskott som kan hjälpa mej med mina problem och jag tycker att jag har hittat en del verkligen effektiva sådana.

Idag mår jag bättre än någonsin tidigare och så har jag känt mej  sedan jag började ta kosttillskotten. Min hälsa blir gradvis bättre med undantag för neuropatin som lämnade efter de första, och enda, skoven, samt problemen med blodcirkulationen i nacken med den värk som tycks höra till det.  I höstas kände jag dock att det ännu finns utrymme för förbättringar och det är något jag desperat behövde för mitt arbete kräver att jag ständigt utvecklas och lär mej nytt.

Det fick mej att söka nya kosttillskott för att förbättra minnet och koncentrationen. Jag har nu använt dem i ett par månader och jag måste säga att de verkar fungera. Idag minns jag mycket bättre och orkar koncentrera mej på ett helt annat sätt än tidigare. Jag har inte fått mera energi men jag kan arbeta bättre likväl. Jag vet inte exakt vilkla kosttillskott som gör vad men jag ska skriva mera om vad jag använder och vad som tycks fungera senare.

Man får väl vara nöjd med det faktumet att vi sparade ännu mera än annars i.o.m de ökade kostnaderna men det är en gansak klen tröst trots allt. Alla försök jag gjort för att få ner utgifterna elen har misslyckats, eftersom priset har stigit snabbare än vad vi har kunnat spara.

Första försöket var att installera luftvärmepumpar men den besparingen försvann i och med den ökade förbrukningen av att också värma upp garaget. Att byta ut belysningen till energisparande gav heller inget för elpriset steg och det ökade kostnaderna mera än vad inbesparingen hjälpte. Samma sak nu med tilläggsisoleringen i garaget (inbesparingen är delvis p.g.a det och delvis p.g.a den varma hösten). Det är frustrerande.

Allt tycks höja på elpriserna. Endera regnar det för lite, eller så regnar det för mycket men priset stiger likväl. Det är inte enbart dåligt, för det motiverar folk att spara och att satsa på att få ner förbrukningen. Det är positivt men likväl önskar man ju att man kunde se det på elräkningen också och att besparingen inte alltid skulle vara enbart teoretisk.

Igår mådde jag dåligt mest hela dagen och värken störde mej. T.ex. orkade jag inte fara ut med barnen och leka i snön, fast jag ville det. Senare tog jag mej i kragen och for ut med äldsta sonen då jag märkte att han blev ledsen. Han vill ebygga ett snöslott och jag hjälpte honom genom att skotta ihop en stor snöhög men det gjorde att värken blev värre.

Värken gör att jag blir på dåligt humör och jag blir lätt irriterad. Det är inte trevligt och jag borde nog oftare ta värkmedicin men problemet är bara att den värkmedicin som fungerar mot neuropatin inte fungerar mot denna värk och vice versa. Det gör att jag måste ta två olika värkmediciner samtidigt och jag vet inte hur lämpligt det är.

När jag gick och la mej borde jag ha tagit en tablett så att jag hade fått sova ordentligt men det gjorde jag inte, då jag vanligen brukar hoppas att jag somnar utan och att värken blir bättre av vilan. Det fungerade inte i natt och jag vaknade flera gånger, dock var jag för trött för att stiga upp men till sist var jag tvungen att göra det. Efter det somnade jag lätt och skulle ha sovit länge om det inte hade varit dags att stiga upp för att gå till arbetet. Typiskt att man somnar in en halvtimme innan man måste stiga upp.

Jag börjar bli totalt urled på dessa dåliga nätter. Mina krafter tryter men jag har nu fått tid till en smärtspecialist som jag hoppas kan hjälpa mej med mina smärtor. Måste bara komma ihåg att nämna alla smärtor jag har och inte enbart neuropatin, som visserligen är den värsta smärtan, och är den som tröttar ut mej mest. Jag vet bara inte om det finns någon smärtlindring som faktiskt skulle hjälpa mot allt och utan att ge alltför kraftiga biverkningar.

Det känns alltså som om blodcirkulationen till hjärnan är hämmad, vilket orsakar syrebrist, vilket åter orsakar yrsel och kanske även illamående (det kanske beror på hunger eller lågt blodsocker). Kanske har jag fel men det förvärras om jag har stela muskler i skuldrorna i nacken. Det blir också värre om jag använder en kudde som trycker på nacken.

Jag har i vaket tillstånd märkt att ögonenlocken vill stänga ifall jag har nåt som trycker på nacken. Jag har t.ex. en läderjacka vars krage pressar på nacken när jag sitter med den på. Det gör att när jag kör bil så har jag svårt att hålla ögon öppna fast jag annars inte är sömnig eller ens speciellt trött. Om jag tar av mej jackan försvinner problemet. Jag tycker att det är ett tydligt symptom med klar orsak och verkan.

Tidigare hade jag ofta problem när jag satte mej ner. Då tycktes blodtrycket sjunka så att jag började nästan omedelbart nicka till eller hade svårt att hålla ögonen öppna. Detta fast jag inte egentligen kände mej trött. Jag började också gäspa hejdlöst och fick en tryckande känsla i huvudet. Känslan gjorde att jag fick ett nästan panikartat behov att lägga mej ner, vilket oftast var omöjligt eftersom det vanligen hände i skolan.

Om jag var hemma och kunde lägga mej ner, så lättade trycket i huvudet men jag kände inget behov av att sova, jag var helt enkelt inte sömnig. Om jag då tog en bok eller tidning och började läsa, då återkom problemet med att hålla upp ögonen och trycket i huvudet ökade. Om jag lade ner boken eller tidningen lättade besvären. Dessa besvär gjorde att jag hade svårt att studera. Det var svårt att följa med på lektionerna när all energi gick åt att försöka hålla ögonen öppna och inte gäspa. Det var svårt att läsa läxor och till proven när ögonen inte ville hållas öppna så fort man rörde vid en bok.

Tidigare kändes det som att mina ögon bara var till hälten öppna och jag såg alltid trött ut. Detta ändrades när jag började använda alfalipoinsyra och acetyl-l-karnitin. Plötsligt öppnades ögonen ordentligt och jag började se piggare och friskare ut. Jag fick höra många kommentarer om hur frisk jag såg ut. Jag kunde efter det sitta utan att nicka till eller gäspa hejdlöst men fortfarande har jag problem ifall något pressar på nacken.

Jag tycks helt enkelt ha något besvär med blodcirkulationen och det besvärar mej något ofantligt. Inte så mycket som tidigare kanske men på ett annat sätt. Tidigare märkte jag aldrig att tryck på nacken skulle öka besvären på samma sätt som nu och det verkar som om de besvären blir värre med åren. Kanske skulle jag ha nytta av en CCSVI-operation men det har jag inte råd till och jag vill heller inte vara någon försökskanin. Jag vill inte tvingas åka till Polen för att opereras, utan det ska nog vår sjukvård sköta om ifall det behövs.

Vissa vill ju att vi ska privatisera sjukvården för att på så sätt effektivera den. Som om privatisering automatiskt skulle betyda att sjukvården skulle fungera bättre. Eventuellt skulle den bli billigare men då blir det nog på vårdens och därmed pationtens bekostnad. Man behöver ju bara se på USA för att snabbt inse att det är ingen bra modell.

Deras sjukvård är dyr vilket gör att en sjukvårdsförsäkring kostar väldigt mycket och det gör att många väljer eller tvingas vara utan. Det leder till sorgliga nyheter som denna. Vår sjukvård är inte perfekt men nog är den bättre än ett privat alternativ. Tyvärr tvingas många här hos oss också att uppsöka privata mottagningar bara för att få vård inom rimlig tid. Alla har inte råd till det och det skapar en orättvisa i samhället. De som har pengar får bättre vård.

Om alla kunde få vård inom rimlig tid skulle detta inte vara ett så stort problem men som det är nu är situationen ibland oacceptabel. Jag har själv varit tvungen att uppsöka privat mottagning då jag inte kunnat vänta längre. Detta trots att jag egentligen inte hade råd. Jag kom snabbare till en läkare men tyvärr var kvalitén undermålig och med facit i hand hade det varit bättre att vänta eller uppsöka akutvård, vilket är det jag borde ha gjort.

På många ställen tycks man vara så desperata att få en läkare att man är villiga att betala nästan vad som helst och denna situation har uppkommit p.g.a att läkarbristen har gett läkarna för stor makt att få igenom sina lönekrav. Situationen tycks vara snarlik i både Finland och Sverige. Denna situation är dålig för alla utom läkarna, eller rättare sagt de läkare som kan dra nytta av situationen och det är knappast alla.

Jag har inget emot att vissa har möjlighet att tjäna lite mera än andra men vad gäller läkarna anser jag att det är fel, eftersom patienterna lider p.g.a läkarbristen och läkarna använder denna möjlighet för sin egen girighets skull. Även kvalitén på den vård vi får är under all kritik. För den lön läkarna får bör de ske färre fel och patienterna bör behandlas bättre. Kanske är min syn på sjukvården snedvriden p.g.a att jag har haft otur och fått många dåliga läkare och få bra men jag tror inte det.

I media framkommer ofta dylika exempel som de jag själv upplevt och det är skrämmande. Idiotiska feldiagnoser som leder till livslånga men (som i mitt fall) eller i västa fall till döden. Fel doseringar p.g.a slarv och ouppmärksamhet. Ofta beroende på stress och trötthet. Jag begriper inte varför läkare tillåts dejourera långa pass. Kan inte tro att det verkligen är en nödvändighet, utan tror snarare att man gör det av tradition och för att tjäna mera.

Sjukvården är väldigt konservativ och förändringar sker långsamt och motvilligt. Sjukskötare har ofta inte den status de förtjänar och motsvarande har läkare ibland högre status än vad de egentligen förtjänar. Läkare gör ofta beslut som de tycker att är rätt, fast det inte nödvändigtvis är det bästa för patienten. När det sedan går fel och man börjar kräva ansvar, håller läkarna ihop och det är verkligen svårt att få en läkare till svars för de misstag de gjort.

Jag tycker att det är orimligt att en läkare som gjort ett misstag som ger patienten livslånga men ska slippa undan ostraffat därför att att andra läkare stöder honom av rädsla för att hamna i samma situation. Jag efterfrågar ingen klappjakt på läkare, utan bara att man utdelar rättvisa för att förhindra att samma misstag sker igen. Jag tror knappast att någon läkare vill orsaka någon skada men många läkare uppvisar en skrämmande nonschalans som härleder just från det att de vet att det är näst intill omöjligt att utkräva ansvar om läkaren inte varit extremt vårdslös.

Min son har fått livslånga men p.g.a en barnläkares nonschalans när han föddes. Att få någon rättvisa är omöjligt. Situationen var extremt stressfull men om läkaren hade följt reglerna så skulle inte pojken ha behövt lida av syrebrist så länge. Detta misstag kostar samhället stora belopp för att inte tala om allt lidande det orsakat. Läkaren kan fortsätta som inget hänt, fast jag tror nog hon blev rätt skärrad av situationen och förhoppningsvis lärde hon sej något. Om så är fallet behövs ingen ytterligare rättvisa.

Själv har jag fått livslånga men p.g.a en feldiagnos som också kan härledas till läkarens arrogans och övertro på sin egen förmåga. Diagnosen var helt idiotisk och skulle jag då ha vetat en tiondel av det jag nu vet, så skulle jag ha reagerat på det. Tyvärr litade jag på läkarena på den tiden. Det gör jag inte längre för jag har sett och hört alltför många exempel på idiotiska diagnoser och beslut. Någon rättvisa kommer aldrig att ske i detta fall och det är hemskt för jag tror inte läkaren ens är medveten om vilken skada han har orsakat. Hela förloppen kan heller inte skyllas på enbart en läkare, utan det var flera som gjorde fel därför att ingen hade det slutliga ansvaret.

Det jag vill få sagt är att läkarnas belöning sällan motsvarar det som de presterar. Det finns säkert många läkare som är värd varje slant de får men samtidigt finns det många klåpare som är läkare enbart för att tjäna pengar och som ser patienter som ett nödvändigt ont. Jag har sett en del bra läkare men jag har också, tyvärr, sett en hel del mycket dåliga sådana. Det som nu har framkommit om falska läkare i Finland berättar en hel del om vår sjukvård och hur blint vi litar på våra läkare. Att det kan ske är ett bevis på hur dåligt systemet är uppbyggt och hur dålig kontroll vi har på läkarnas kompetens. En läkare hinner göra otroligt mycket skada innan han utkrävs ansvar och allt detta rimmar dåligt med det sätt vi belönar dem.

Det positiva är dock att tröttheten inte är så illa som den trötthet jag led av tidigare p.g.a min MS. Lite oroande är dock det, att jag har sovit bra de senaste nätterna och tröttheten har inget med sömnbrist att göra, vilket det vanligvis är. Hoppas bara att tröttheten inte är ett tidigt symptom på ett annalkande skov.

Jag tror inte det och jag misstänker att problemet är att jag ätit för dåligt. Igår fick jag i mej kanske en aning lite kolhydrater. På kvällen åt jag bara en appelsin och ett äpple. Redan efter det mådde jag lite dåligt men bara lite. Nu är jag hungrig och känner mej kraftlös. Kanske borde man lära sej att äta bättre men jag har haft dålig aptit en längre tid nu. Vet inte om det har något med mina mediciner att göra eller vad det beror på.

Han är en väldigt sympatisk person, liksom också Dio var. Tyvärr är det inget skydd mot cancer och tyvärr gick ju Dio bort 2010 just p.g.a cancer. Dios bortgång var en enorm förlust för oss musikälskare och jag vill inte ens betänka möjligheten att Iommi skulle gå samma öde till mötes. Hans musik ger mej sån glädje, och kommer naturligtvis också att göra så i fortsättningen, men jag hoppas innerligen att han kommer att snabbt bli frisk och fortsätta sitt skapande.

Jag märkte det nog redan innan jag började, för det syntes tydligt att avgasröret stack ut längre än normalt, men jag tänkte inte dessto mera på det. De hade antagligen satt muffen dit för att få den gamla ljuddämparen att passa på ett nytt rör och ljuddämparen var säkert en aning rostig redan då. Pappa hade nämligen en verkstad att byta början på avgasröret för nåt år sedan men den bakre ljuddämparen böt de inte den gången och det var nu den som behövde bytas.

Som tur hade inga delar rostat fast och allt kom loss utan våld. Även de nya delarna gick att få på plats utan större problem. Hela arbetet gick nog en bra bit under en timme och de innebar en ganska bra inbesparing för min pappa. Själva dämparen var inte dyr men på en verkstad hade delen varit dyrare samt att själva arbetet hade kostat en bra slant. Jag skulle tro att det hela blev att kosta ca 25% av det som det skulle ha kostat om det gjorts av en verkstad. Visserligen gick det åt lite tid och man blev skitig om händerna men vad gör väl det. Det är alltid trevligt att kunna hjälpa till.