Du bläddrar just nu i kategoriarkivet för ‘Piano’
När jag fick mitt första allvarliga MS-symptom, som var att jag förlorade känseln i händerna och senare funktionen så att jag inte kunde röra på mina fingrar, så bestämde jag mej omedelbart för att göra det jag alltid velat göra sedan när jag återfår funktionen (jag var aldrig rädd för att jag inte skulle återfå den). Det tog ca 2 månader innan jag började kunna röra på fingrarna och jag åkte genast till musikaffären och köpte en akustisk gitarr. En tobacco sunburst färgad stålsträngad gitarr. Hade jag vetat bättre hade jag börjat med en nylonsträngad. Så började en låååång väg till att återfå funktionen i händerna.
Början var extremt smärtsam. Redan att bara röra strängarna utan ens att försöka trycka ner dem gjorde otroligt ont. Jag började med att bara försöka öva att trycka på strängarna utan att spela. Det var svårt, smärtsamt och förändringen skedde långsamt men till sist kunde jag hålla de grövre strängarna nere tillräckligt länge för att spela en ton. Det kändes som en seger.
Så småningom kunde jag öva mer och mer men med pekfingret kunde jag inte öva mer än högst 5 minuter. De andra fingrarna gick det bättre med men svårt var det med dem också och jag kunde inte öva så mycket som jag ville. Intresset var dock högt och jag skaffade mej flera gitarrer. Bl.a. en nylonsträngad akustisk och en vinröd Epiphone SG, som liknar en som min favoritgitarrist Tony Iommi har. Den var ett extremt bra köp men det visste jag inte då ännu.
Efter att ha övat i några år (!) kunde jag nu öva i hela 15 minuter med pekfingret. Det gjorde att jag började äntligen utvecklas och verkligen lära mej något, för tidigare kunde jag inte öva tillräckligt länge för att bli bättre. Små melodier och riff kunde jag öva in men inte några längre stycken. För att inte prata om att improvisera och spela fritt.
Efter själva gitarren var mitt bästa köp att uppgradera till en förstärkare (Line6 Spider IV) som gav de ljud jag sökte utan att behöva ställa i evigheter. Det gav en ny iver att öva då jag märkte att jag får till stånd ljud som faktiskt låter som det jag försöker spela och vill höra. Efter att ha övat i ca 7 år började jag nu på allvar utmana mina fingrar och smärtan.
Jag spelade allt längre trots smärtan och ibland fick jag verkligen ömma fingrar och nu pratar jag inte om samma ömma fingrar som alla nybörjare får som börjar spela gitarr, utan detta är på en helt annan nivå. Från början var den som om jag inte hade någon hud alls på fingrarna och smärtan var obeskrivlig. Ivern över att kunna prestera musik gjorde att jag kunde utstå smärtan allt bättre vilket härdade fingrarna så att smärtan blev mindre.
Nu idag kan jag spela i över en timme innan fingrarna blir för ömma för att fortsätta. Fingrarna har jag även fått tränat upp att vara hyffsat snabba, vilket känns otroligt med tanke på att jag inte kunde röra dem alls i ca 2 månader. Det har dock varit en otroligt lång och smärtsam väg att få mobiliten i fingrarna tillbaka men det är tack vare musiken som jag orkat med det.
Jag är högerhänt och det gör att gitarrspelandet har gjort att min vänster hand är mera utvecklad än min högra. För att jämna ut denna skillnad och få min högra hand att bli lika bra så skaffade jag ett piano som jag också övar mej på ibland. Den har varit till verkligt stor nytta och det är relativt lätt att spela piano.
Att spela olika instrument har inte enbart varit till nytta för mina händer, utan även för min hjärna. Det har varit svårt, speciellt i början, att få fingrarna att lyda det som hjärnan säger men med flit och envishet går det att överkomma även svåra begränsningar. Det gäller att inte nöja sej med sin situation och börja gå omvägar runt problemen, utan ta tjuren vid hornen och försöka överkomma problemen. Det har varit svårt, mycket svårt, och ännu är jag inte i mål för mina händer fungerar fortfarande inte 100% och jag vet inte om de någonsin kommer att göra det heller men de fungerar bättre än vad jag kunnat drömma om för något år sedan.
Även smärtan i händerna och armarna har blivit mindre om än den fortfarande finns kvar. Jag kan spela ganska länge och nästan hur jag vill. Vissa noter har jag svårt att spela på det sätt som annars vore lättast, eftersom jag måste då pressa för hårt på tunna stängar och det gör att jag inte kan spela riktigt vad jag vill ännu. Åtminstone inte så att det också låter bra. Någon bra gitarrist blir jag nog aldrig men redan att kunna spela ö.h.t är redan en stor seger för mej.
Musiken och att kunna spela är otroligt viktigt för välbefinnandet. Glädjen av att märka att min blir bättre är viktig. Hade jag bara accepterat min situation då för ca 9 år sedan och inte försökt överkomma mitt handikapp, hade jag nog varit i en svår situation idag. Nog hade mina händer varit mycket bättre idag än då men inte på samma sätt som nu. Värken hade också varit helt annan än den är idag och jag hade antagligen varit beroende av värkmedicin för att klara vardagen.
Inhandlade ett piano, en Yamaha DGX-640, ett tag sedan och jag måste säga att det är en av de bästa investeringar jag nånsin gjort! Alla i familjen tycker om att leka med den, ingen av oss kan spela på riktigt, ja, undantaget frun som faktisk kan spela lite.
Själv övar jag på små utdrag av sånger som är lätt att lära sej. T.ex. Scarborough fair, Green sleeves och Fur Elise. Igår övade jag på Black Sabbaths Changes, vilket är en mycket vacker sång som bevisar vilken otroligt mångfald Iommi har. Han är tydligen skicklig på piano också och inte bara ett geni på gitarr. Dock är piano ett mycket lättare intrument att spela på än gitarr, åtminstone för mej.
Jag gjorde också ett mycket bra val när jag köpte en Yamaha, för kvalitén är utmärkt och spelkänslan är väldigt likt ett riktigt piano. Jag märker iallafall ingen skillnad utan en direkt jämförelse. Ljudkvalitén är också bra och därtill en massa funktioner och inbyggda intrument, över 500 om jag minns rätt. Pojkarna tycker om att leka med olika ljud och det är kul att spela med ljudet av andra intrument än enbart piano, t.ex. flöjt låter bra.
Att öva på piano tycks också göra mej bättre på gitarr. Det är länge sedan jag varit lika inspirerad att spela gitarr som nu. Skälet är till största delen beroende på den nya förstärkaren (Line6 Spider IV) som låter väldigt bra. Jag har ännu inte hunnit uppdatera den men det är roligt att spela på den likväl, fast det finns ett par brister som jag hoppas att uppdateringen av programvaran fixar.
Jag fick nyligen pianot jag beställde från Tyskland (en Yamaha DXG-640) och det har varit kul att spela på den. Det är lättare att lära sej spela piano än att spela gitarr. Åtminstone med mina stela, kraftlösa fingrar.
Piano och gitarr är de två instrument jag gillar mest och jag har alltid velat kunna spela på dem men aldrig verkligen tänkt på att jag kan ju faktiskt skaffa mig instrumenten. Min familj var inte direkt fattig men vi hade nog inte råd att skaffa så pass dyra instrument och därför hade jag antagligen gett up idén om att kunna skaffa mej dem. Efter att fingrarna slutade upp att fungera vaknade jag upp och tänkte om.
Mina händer (fingrar) är ännu inte helt återställda, trots att det är snart 8 år sedan det skedde. Gitarr är bra motion för fingrarna men tyvärr blir det bara den ena handen som får mer träning men med pianot så får båda händerna träning. Därtill tvingas båda hjärnhalvorna att samarbeta på ett sätt som inte tidigare har behövt. Det är alltså bra motion får både händerna och hjärnan. Det är något jag behöver.
Det är roligt att spela på piano och det är lättare än gitarr. Dock måste jag nu sätta mej ner och faktiskt lära mej läsa noter, för med piano kan jag inte fuska med tablaturer som med gitarren. Sålänge man klarar sej med enbart tonerna, eller ackorden, och har dem utskrivna med noterna, så är det ju lätt men med enbart noter blir jag bortblandad. Nå, det är väl bara positivt att man blir tvungen att verkligen lära sej det ordentligt en gång.
Det finns två instrument som jag alltid velat kunna spela, egentligen ännu flera, men två speciellt viktiga och det är gitarr och piano. Gitarr har jag kämpat med redan i flera år men piano har jag inte ännu försökt med, förren nu vill säga.
Jag har inte fått den ännu men den är betälld. Jag valde en Yamaha DGX-640W, för den verkar ha ett bra pris-kvalité förhållande och det är viktigt. Den är också väldigt allsidig med en massa inbyggda funktioner och ljud (instrument), som egentligen får den att mera likna en keyboard än ett piano.
Jag övervägde först Casios Privia serie, som är relativt förmånlig, men jag blev osäker när jag var och tittade på dem. Jag funderade på en Privia PX-720 men Yamahan verkade så mycket mera allsidig att jag slutligen valde den. Privian såg dock bättre ut men det är mindre viktigt.
Jag har alltid velat kunna spela piano för det finns så många fina pianostycken. T.ex. Eric Saties Gymnopedie och speciellt min absoluta favorit, Lasse Mårtenssons Stormskärs Maja, som är ett absolut måste att lära mej. Fast det kommer nog att ta bra länge innan den lyckas. Dock har Yamahan ett inbyggd lärningsystem som borde vara till nytta. En annan orsak till svårigheterna är mina stela fingrar som behöver ständig rörelse och motion, för att annars slutar de att fungera som de ska.
Mina fingerleder värker konstant men att hålla dem igång genom att använda dem hjälper en aning. Jag hoppas att pianospelandet kommer att ge dem den motion de behöver. Att spela gitarr är bra men kräver kanske lite för mycket styrka och hjälper bara ena handen. Det märks väldigt tydliget för min vänsterhands fingrar är mycket smidigare än högra. Tidigare misstänkte man ju att jag led av reumatism men den teorin skrotades när jag fick min MS-diagnos. Själv misstänker jag att jag lider av båda för jag ser ingen logik i att MS skulle orsaka värk och inflammation i fingerlederna.
Samtidigt beställde jag också en ny gitarrförstärkare, en Line6 Spider IV (75W), för jag har blivit trött på min Behringer Blue Devil / Behringer V-Amp -kombination. Så musikaliskt sätt borde jag ha en hel del att göra i vinter! Synd bara att jag inte är speciellt musikalisk, så det är inte lätt att lära sej, därtill gör mina stela fingrar det mycket svårt. Att neuropatin gör fingerspetsarna ömma hjälper heller inte saken men det är bra träning för hjärnan att försöka och det märks.
Senaste kommentarer