Du bläddrar just nu i kategoriarkivet för ‘Gitarr’
Jag har länge funderat på att köpa en ny gitarr och det är närmast en modell som intresserar, nämligen en Les Paul. Det är ju en klassisk modell med otroligt sound, om det är ett bra exemplar. Dilemmat är närmast om jag ska satsa på en väldigt dyr (Gibson), en någorlunda dyr (Epiphone) eller en billig (Harley Benton eller annan kopia). Det lutar mot en dyr eller åtminstone någorlunda dyr, billiga är nog uteslutna fast även de kan vara riktigt bra om man har tur.
Naturligtvis får man en bättre gitarr för mera pengar men man kan även göra fynd med billigare modeller. Epiphone gör vanligvis bra gitarrer men kvalitén varierar mera jämfört med Gibsons motsvarande. Frågan är om det lönar sej att betala 2-3 ggr mera, eller t.o.m ännu mera, för en gitarr som ser och känns nästan lika. I soundet finns det en viss skillnad och jag föredrar Gibsons sound som har mera spets, kanske dålig beskrivning men jag vet inte hur jag ska förklara det tydligare. Epiphone låter vanligtvis mera dämpade men jag har två Epihone SG:n och jag vill ha en Les Paul med lite mera spets.
Jag har provlyssnat på olika modeller via Thomanns webshop och det finns en Epiphone som har mera spets, nämligen Les Paul Ultra. Jag vet inte hur pass man kan lita på deras exempelljud men den låter nästan som en Gibson och den är också ganska dyr för att vara Epiphone men trots allt billigare än en Gibson. Vissa hävdar också att en dyr, relativt sett alltså, Epiphone är bättre än en billig Gibson men själv vet jag inte om detta stämmer. Jag har prövat ett par modeller i en lokal musikaffär och där såg Epiphonen de hade bättre ut än Gibsons modell, för den modellen var en sådan jag föredrar, men Gibsonen lät bättre. Tyvärr var den också dubbelt dyrare fast det var en enklare modell.
Jag vill alltså ha en kvalitéts gitarr och därför lutar det mot Gibson men om jag hittar en bra Epiphone, så är den nog ett alternativ. Jag tänker inte satsa några enorma summor och då tror jag nästan att en Epiphone är ett vettigare val. De två Epiphone jag nu har är jag nöjd med, fast den ena är väldigt mycket spelad med och det syns. Jag fick den återupplivad genom att byta kabel mellan gitarren och förstärkaren, för jag använde tidigare billiga skräpkablar och had ejag vetat vilken skillnad de kan göra, hade jag bytt den för länge sedan. Genom bytet fick jag mera sustain och spets i soundet, om än inte riktigt så mycket som jag vill ha, men nu är det mycket enklare att lyckas med t.ex. pinch harmonics. Soundet är i.o.f sej ok redan nu men jag vill ha en gitarr som låter lite annorlunda än de jag har och som känns bra. Min Iommi signature SG är visserligen mycket bra men den är på sätt och vis lite för speciell med sina korsinlägg.
Jag borde hitta en affär som har en Epiphone Les Paul Ultra för att testa och jämföra. Jag skulle inte vilja köpa den via webben utan att testa först, även om man får dem ca 30% billigare via nätet. En timmes bilväg bort finns en affär som har ett stort urval men jag tror inte de har Ultran i lager.
Jag har för tillfället 6 stycken gitarrer. Av dem är en stålsträngad akustisk, en nylonsträngad akustisk, en bas och tre elgitarrer. Elgitarrerna är två Epiphone SG och en Strato-liknande Behringer iAxe 629. Basen är jag inte speciellt förtjust i, den var inte så rolig att spela med som jag hade väntat mej och de grova strängarna passar inte mina fingrar.
Av dessa varierar det vilken som är min favorit för tillfället. Länge var den nylonsträngade akustiska min favorit. Antagligen för att den var lätt att spela med och den var snäll mot mina fingrar som lätt blir ömma av att spela. Av den anledningen kommer den stålsträngade akustiska aldrig att bli min favorit, även om jag spelar en del med den. De blir alltså inte ömma på normalt vis som beror på ovana, utan p.g.a min neuropati och den ömheten går inte att träna bort, även om det kanske blir lite bättre.
Utseendemässigt är min favoritgitarr SG och Les Paul, även om jag inte ännu äger nån Les Paul. Den bästa gitarren jag har är min Iommi Signature SG men min gamla G-400 är bäst för mej att spela med. Den har tunna strängar och strängarna ligger lågt, så den är otroligt lätt att spela med, även om strängarna rasslar en aning.
Så min favorit har nu på senare tid blivit G-400 trots att Iommin låter bättre. Den har mäktiga mikrofoner och är nog relativt lättspelad den också men jag har lyckats justera den andra så pass bra att den är svårslagen. Behringern är en bra nybörjargitarr men är inte alls i samma klass som SG:na.
Skulle vara kul att pröva en äkta Gibson SG för att jämföra med Epiphones SG. Är Gibson verkligen värt de extra slantarna de kostar mera än Epiphone. Enligt vad jag har prövat i musikaffärerna är de inte värda merkostnaden men att spela några minuter i en affär säger inte så mycket. För mej tar det vanligen ganska länge att hitta spelkänslan och det tog egentligen ganska länge innan G-400:an blev min favorit.
Tidigare hade jag en Harley Benton Stratocaster kopia (förvånadsvärt liten skillnad mellan den och en äkta amerikansk Stratocaster trots att en äkta är ca 20 ggr dyrare) och den spelade jag mest med men den gillade jag mest kanske av vanesak. Sedan när jag började använda SG:n mera tog den över och använde inte Harleyn mera. Det var lika bra att sälja den, fast det var en snygg gitarr. Faktiskt mycket snyggare än Behringern jag nu har istället för den. Behringern köpte jag för att den går att koppla till datorn så att jag inte måste spela i garaget på vintern.
Som jag tidigare nämnde skulle jag ännu vilja ha en Les Paul. Den och SG är de ultimata rockgitarrerna. Stratocaster och Telecaster är för dansband men trots det skulle jag också skaffa en äkta Strato och Tele om jag bara hade råd och plats för dem. En äkta Gibson SG Iommi Signature sitter också högt på önskelistan trots att ljudmässigt tror jag inte att det är någon stor skillnad, om någon alls, mellan Epiphone och Gibsons versioner. Skillnaden är mest i utseendet, för Gibsons ser ut som Iommis gitarr, vilket Epihone inte gör. Epiphones version har inte tillräckligt många korsinlägg på halsen för att se äkta ut.
Epiphones Iommi Signature SG är annars en extremt prisvärd gitarr. Det är annars Epiphones gitarrer överlag också men trots det förmånliga priset så har åtminstone jag inte något att klaga på vad gäller mina. Dock är jag ju van med billiga gitarrer, så kanske skulle jag ha högra krav om jag också hade nån dyrare/bättre att jämföra med men jag tror dock inte att priset egentligen betyder så mycket. Det är som med det mesta, man betalar för märket. Skillnaden är väl närmast att de dyrare har bättre kvalitetskontroll men har man tur och hittar en bra förmånlig gitarr så är skillnaden väldigt liten till de dyrare.
Det är inte bara Les Paul, Stratocaster och Telecaster som står på min önskelista, utan jag skulle också gärna ha en 12 strängad akustisk och en Dobro (resonatorgitarr eller vad de nu kallas på svenska). En 7 strängad elgitarr skulle också vara en kul kuriositet, även om jag knappast nånsin kommer att skaffa någon sådan. En semiakustisk, typ Gibson ES-335, skulle vara fin att ha och de ger en fin blueskänsla. Det finns alltså många olika gitarrer som jag skulle vilja ha men för tillfället får de jag har räcka. Åtminstone tills jag hittar en förmånlig och bra Les Paul…
När jag fick mitt första allvarliga MS-symptom, som var att jag förlorade känseln i händerna och senare funktionen så att jag inte kunde röra på mina fingrar, så bestämde jag mej omedelbart för att göra det jag alltid velat göra sedan när jag återfår funktionen (jag var aldrig rädd för att jag inte skulle återfå den). Det tog ca 2 månader innan jag började kunna röra på fingrarna och jag åkte genast till musikaffären och köpte en akustisk gitarr. En tobacco sunburst färgad stålsträngad gitarr. Hade jag vetat bättre hade jag börjat med en nylonsträngad. Så började en låååång väg till att återfå funktionen i händerna.
Början var extremt smärtsam. Redan att bara röra strängarna utan ens att försöka trycka ner dem gjorde otroligt ont. Jag började med att bara försöka öva att trycka på strängarna utan att spela. Det var svårt, smärtsamt och förändringen skedde långsamt men till sist kunde jag hålla de grövre strängarna nere tillräckligt länge för att spela en ton. Det kändes som en seger.
Så småningom kunde jag öva mer och mer men med pekfingret kunde jag inte öva mer än högst 5 minuter. De andra fingrarna gick det bättre med men svårt var det med dem också och jag kunde inte öva så mycket som jag ville. Intresset var dock högt och jag skaffade mej flera gitarrer. Bl.a. en nylonsträngad akustisk och en vinröd Epiphone SG, som liknar en som min favoritgitarrist Tony Iommi har. Den var ett extremt bra köp men det visste jag inte då ännu.
Efter att ha övat i några år (!) kunde jag nu öva i hela 15 minuter med pekfingret. Det gjorde att jag började äntligen utvecklas och verkligen lära mej något, för tidigare kunde jag inte öva tillräckligt länge för att bli bättre. Små melodier och riff kunde jag öva in men inte några längre stycken. För att inte prata om att improvisera och spela fritt.
Efter själva gitarren var mitt bästa köp att uppgradera till en förstärkare (Line6 Spider IV) som gav de ljud jag sökte utan att behöva ställa i evigheter. Det gav en ny iver att öva då jag märkte att jag får till stånd ljud som faktiskt låter som det jag försöker spela och vill höra. Efter att ha övat i ca 7 år började jag nu på allvar utmana mina fingrar och smärtan.
Jag spelade allt längre trots smärtan och ibland fick jag verkligen ömma fingrar och nu pratar jag inte om samma ömma fingrar som alla nybörjare får som börjar spela gitarr, utan detta är på en helt annan nivå. Från början var den som om jag inte hade någon hud alls på fingrarna och smärtan var obeskrivlig. Ivern över att kunna prestera musik gjorde att jag kunde utstå smärtan allt bättre vilket härdade fingrarna så att smärtan blev mindre.
Nu idag kan jag spela i över en timme innan fingrarna blir för ömma för att fortsätta. Fingrarna har jag även fått tränat upp att vara hyffsat snabba, vilket känns otroligt med tanke på att jag inte kunde röra dem alls i ca 2 månader. Det har dock varit en otroligt lång och smärtsam väg att få mobiliten i fingrarna tillbaka men det är tack vare musiken som jag orkat med det.
Jag är högerhänt och det gör att gitarrspelandet har gjort att min vänster hand är mera utvecklad än min högra. För att jämna ut denna skillnad och få min högra hand att bli lika bra så skaffade jag ett piano som jag också övar mej på ibland. Den har varit till verkligt stor nytta och det är relativt lätt att spela piano.
Att spela olika instrument har inte enbart varit till nytta för mina händer, utan även för min hjärna. Det har varit svårt, speciellt i början, att få fingrarna att lyda det som hjärnan säger men med flit och envishet går det att överkomma även svåra begränsningar. Det gäller att inte nöja sej med sin situation och börja gå omvägar runt problemen, utan ta tjuren vid hornen och försöka överkomma problemen. Det har varit svårt, mycket svårt, och ännu är jag inte i mål för mina händer fungerar fortfarande inte 100% och jag vet inte om de någonsin kommer att göra det heller men de fungerar bättre än vad jag kunnat drömma om för något år sedan.
Även smärtan i händerna och armarna har blivit mindre om än den fortfarande finns kvar. Jag kan spela ganska länge och nästan hur jag vill. Vissa noter har jag svårt att spela på det sätt som annars vore lättast, eftersom jag måste då pressa för hårt på tunna stängar och det gör att jag inte kan spela riktigt vad jag vill ännu. Åtminstone inte så att det också låter bra. Någon bra gitarrist blir jag nog aldrig men redan att kunna spela ö.h.t är redan en stor seger för mej.
Musiken och att kunna spela är otroligt viktigt för välbefinnandet. Glädjen av att märka att min blir bättre är viktig. Hade jag bara accepterat min situation då för ca 9 år sedan och inte försökt överkomma mitt handikapp, hade jag nog varit i en svår situation idag. Nog hade mina händer varit mycket bättre idag än då men inte på samma sätt som nu. Värken hade också varit helt annan än den är idag och jag hade antagligen varit beroende av värkmedicin för att klara vardagen.
Köpte nyligen en ny gitarr och jag fick den i förrgår. Det är en Behringer iAxe 629. Med tanke på oriset är det en hyffsad gitarr. Egentligen borde jag ha köpt den redan i vintras, för då behövde jag den mera, då jga ibland inte kunde spela i garaget för att det var för kallt.
Den kopplas till datorn via USB och man kan välja mellan olika förstärkare man vill ha. Tyvärr har jag inte fått den delen att fungera ännu men det är inte så viktigt innan nästa vinter. Kopplad till förstärkare fungerar den helt skapligt. Inte låter den lika bra som mina två SG:n men bättre än min gamla Harley Benton Stratocaster kopia. I.o.f sej har den 2 single coil och en Humbucker mick, så det går inte att jämföra dem rättvist.
Den är mycket lättspelad fast halsen är en aning tjock. Den lämpar sej bra som en nybörjargitarr just av den anledningen.
I höstas köpte jag en Line6 Spider IV gitarrförstärkare och senare en FBV Express II för att kunna uppdatera mjukvaran i förstärkaren. FBV:n var begagnad men oanvänd, tyvärr verkar den inte fungera som den ska, för förstärkaren hittas inte via den.
FBV:n kopplas alltså till datorn via USB och sedan kopplas FBV:n till förstärkaren via ethernet. Jag har testat byta kablar och uppgrader programvaran men inget hjälper. Line6 support har inte heller varit till någon hjälp. Förstärkaren är bra men den har en del buggar som jag skulle vilja bli kvitt. Därtill vill jag uppdatera förstärkaren med andra inställningar.
Den nya gitarrförstärkaren, en Line6 Spider IV 75, har gjort att det åter blivit roligt att spela gitarr. Tidigare var det frustrerande då man fick länge justera innan hittade det sound man ville ha och det gjorde det drygt att växla mellan olika stilar. Nu med denna är nytt ljud bara några knapptryck borta och det gör att det är mycket roliga, för jag kan ibland tröttna snabbt och byta stil helt. Inte sällan kan det bli byte från Metallica till Cash, för att ett exempel.
GuitarPro har kommit ut med en ny version, nummer 6, och har nu en julkampanj som är ganska förmånligt. Jag har version 5 sedan tidigare och den har varit bra, egentligen så bra att jag inte har någon direkt nytta av att uppdatera men tänkte att det kan vara bra i.a.f. Får se hur bra den är när jag väl får den installerad, det tar en stund nämligen..
Jag inhandlade nyligen en Line6 Spider IV gitarrförstärkare och jag är mäkta imponerad över ljudkvalitén men är samtidigt lite missnöjd med att den hänger upp sej ibland och börjar loopa genom de olika preset:en. Det konstiga är att den inte alltid hänger sej, utan det tycks hända då man snabbt ändrar ackord. Spelar man på en sträng i taget hänger den nog med hur snabbt jag än spelar.
Det finns en uppdatering till den och i helgen ska jag installera den för att se om det fixar felet. Det är ganska irriterande då man måste stänga av den för att få hoppandet mellan de olika preset:en att sluta. Jag har också märkt att den har lite svårt att hänga med om man spelar snabbt men det är inte lika stort problem.
I det stora hela är jag mycket nöjd med förstärkaren, den är mycket bättre än min gamla men främst för att den är så lätt att ställa in och man snabbt får valt det ljud man vill ha. Jag skulle inte byta tillbaka ens om buggen inte gick att fixa. Nu är det åter ett nöje att spela då man får ljud som låter som det man vill ha.
Jag har bra länge varit en aning missnöjd med min gitarrförstärkare, en Behringer Blue Devil, som jag tycker att är onödigt svårinställd. Det är krångligt att få det ljud jag vill ha för att inte tala om att byta till något annat. Annars är det en hyffsat bra förstärkare och väldigt prisvärd.
Nu blev jag slutligen så trött på den att jag köpte en ny, en Line6 Spider IV, och skillnaden är som natt och dag. Med några knapptryckningar kan jag välja mellan olika ljud som jag vill ha. Det finns förlagrat flera olika (närmare 500 om jag minns rätt) ljud för olika sånger och olika artisters preferenser. Nu är det åter ett nöje att spela gitarr!
Jag har tröttnat på att det är så arbetssamt att hitta rätt ”sound” ur min Behringer Blue Devil förstärkare. Inte ens med V-amp II:an lyckas jag riktigt hitta det jag vill ha, om än den är bra.
Därför har jag beslutat mej för att skaffa en Line6 Spider IV. Jag tänkte skaffa 75W modellen, även om 15W eller 30W skulle räcka bra, för den har flera egenskaper och prisskillnaden är inte så stor.
Felet är kanske egentligen inte i hårdvaran, utan mjukvaran. I detta fall alltså jag själv. Jag är inte tillräckligt bra på att spela gitarr och jag har inte tid eller tålamod att leka med inställningarna för att hitta det jag vill ha. Jag tror dock att Line6 Spider är bättre på alla vis, trots att den har ännu mera inställningar at testa och leka med.
Har också lekt med tanken på att skaffa en resonatorgitarr (Dobro) men jag tror inte att jag gör det ännu, för jag ska även skaffa ett piano. Har funderat på en Yamaha DGX-640, som tycks vara en förmånlig piano/keyboard hybrid och det blir dyrt nog utan att köpa ännu en gitarr. Jag har ju redan 5 gitarrer och 1 bas, och som sagt, felet ligger inte i hårdvaran…
Jag hade tänkt spela mycket gitarr i sommar men det har inte hittills blivit av men nu hittade jag en Guitar Pro tablatur till Stormskärs Maja och det är något jag länge velat spela. Det är en av de vackraste, om inte den vackraste, melodin som någonsin gjorts och även om den inte egentligen spelas på gitarr så tänkte jag ta och göra det. Sak samma vilket intrument man spelar melodin på, kanske borde man göra en metal-version av den? 
Senaste kommentarer