Du bläddrar just nu i kategoriarkivet för ‘Musik’
Det var ingen trevlig nyhet som kom igår, Tony Iommi har cancer. Han är min absoluta favoritgitarrist och Black Sabbath är mitt favoritband (om jag nu egentligen har någon sådan..). Jag har biljetter till Black Sabbaths turné i vår, får se om den ställs in. Det är dock en parentes, huvudsaken att han blir frisk. Han har ännu så mycket att ge och jag ser verkligen fram emot deras nya skiva. Med facit i hand, vi vet ju hur envis han är vad gäller musik och att inte svika sina fans, så kommer de nog att färdigställa skivan. När Black Sabbath hade sina mörkaste år betalade han ibland ur egen ficka för att inte behöva ställa in då deras manager inte gjorde det. Det var nobelt gjort.
Han är en väldigt sympatisk person, liksom också Dio var. Tyvärr är det inget skydd mot cancer och tyvärr gick ju Dio bort 2010 just p.g.a cancer. Dios bortgång var en enorm förlust för oss musikälskare och jag vill inte ens betänka möjligheten att Iommi skulle gå samma öde till mötes. Hans musik ger mej sån glädje, och kommer naturligtvis också att göra så i fortsättningen, men jag hoppas innerligen att han kommer att snabbt bli frisk och fortsätta sitt skapande.
Köpte biljetter till Black Sabbaths tuné i vår. Ska bli kul att höra dem live igen, sist jag var på deras konsert, om man inte räknar Heaven And Hell v.s., var 2005 och det är ju ett tag sedan. Black Sabbath är min absoluta favorit och har varit det länge. Visst finns det många andra bra band men Black Sabbath är på något vis det som summerar alla andra.
Deras musik har en sådan bredd att det är svårslaget och det är inget sammanträffande att man hittar spår av Black Sabbath i nästan alla metal-band efter dem. T.ex. Iron Maidens galopperande rytm som påminner mycket om stilen i Children of The Grave men å andra sidan kunde det ju också vara The Shadows Apache som varit förebild (knappast men ändå). Metallicas akustiska inslag är också antagligen inspirerad av Iommi och Metallica har ju ofta poängterat hur viktig Black Sabbath har varit för dem.
Grunge är ju annars den stil som påstås vara mest inspirerad av Black Sabbath, vilket kanske är sant, men likväl är det nog inom metal som de största influensera finns. Det tog en väldigt lång tid annan det blev rumsrent att erkänna att man är inspirerad av Black Sabbath för media, speciellt i England, har varit ganska grymma i kritiken mot dem.
Deras musik är kanske enkel men det är enkelheten som just skönheten. Deras musik är dock inte enkel att återspela korrekt. Iommi är en otrolig gitarrist och jag tycker att Rolling Stones Magazine är idioter som listar honom på plats 86 i listan över tidernas bästa gitarrist. Hur kan en gitarrist som ensam började spela det sound som kom att bli Heavy Metal listas så lågt? Hur många andra gitarrister kan säga att de har uppfunnit en egen musikstil? Iommi är inte tekniskt den främste, det har handikapp satt stopp för, men han hittar på nya riff som ingen annan och för de som inte känner till hans musik så rekommenderar jag varmt han solo-material (Iommi, Fused, DEP-sessions m.fl.). Det är otroligt bra musik.
Man kan ju undra hur någon kommer på att spela musik på en CNC svarv. Därtill Black Sabbaths Paranoid, vilket onekligen är ett bra val, om än kanske inte det lättaste att få till på en svarv. Speciellt med tanke på att han lycktas få till solot också. Imponerande! Se videon nedan.
I fredags (11.11.2011) höll Black Sabbath en presskonferens där de meddelade att de har återförenats och gör som bäst en ny skiva. Det var en väntad men positiv nyhet. Ska bli spännande att höra vad de har kommit upp med. Mer info finns på:
Tydligen kommer vi att få ny information om Black Sabbaths framtid, för de ska hålla en presskonferens på fredag (11.11.2011). Ska bli verkligen intressant att höra vad de har att säga och tydligen är det något viktigt när de valt ett datum som sticker ut, för jag tror inte att det är en slump. Alla medlemmarna ställer upp och den hålls på den legendariska Whiskey A Go Go klubben i Los Angeles. Om det var dåliga nyheter, så skulle väl knappast alla bemöda sej att ställa upp eller att de skulle möta pressen ö.h.t.
Jag hoppas att nyheten är en ny skiva och tour. Det är länge sedan vi fått höra något nytt med Black Sabbath med Ozzy som sångare och tyvärr kan de ju inte längre göra något med Dio. Om deras nya material håller samma klass som det som de gjorde med Dio för nåt år sedan (The Devil You Know 2009), så blir det nog en väldigt bra skiva!
Häromdagen fick jag Tony Iommis självbiografi som jag beställt på förhand redan i somras nångång. Jag har ännu inte läst igenom den men det är en extremt intressant bok som är mycket mera detaljerad än Ozzys bok. Den är också överraskande självutlämnande med tanke på hur reserverad Iommi har varit angående sitt privatliv.
Han berättar på ett intressant sätt och boken är indelad i många korta stycken. Vissa är bara ett par sidor men det gör att boken blir väldigt lättläst. En liten nackdel är att en del saker upprepas och att han hoppar fram och tillbaka i tiden en aning men det är inte så störande egentligen. Det är säkert svårt att hålla en konstant tidslinje och de avhopp han gör är kanske nödvändiga.
Pärmbilden är annars mycket bättre i verkligheten än vad den ser ut på bilden nedan. Genom att klicka på bilden kommer man till Amazon UK:s sida för boken. Jag kan också samtidigt rekommendera WhoCares skivan som han gjort tillsammans med Ian Gillan, Nicko McBrain, Jason Newsted, Jon Lord och Mikko Lindström.
Tillägg: Jag har nu läst igenom boken för några dagar sedan och jag måste säga att det var nog den bästa självbiografi jag läst. Jag har visserligen inte läst så många men jämfört med Ozzys bok, så är dennna mycket mera detaljerad och personlig. Det är kanske föga överraskande, då Ozzy antagligen inte minns stora delar av sitt liv men jag var positivt överraskad av vilken trevlig människa Iommi verkar vara. Jag hade nog väntat mej det, baserat på vad andra människor sagt om honom, men jag hade inte väntat sej att han skulle vara så blyg och osäker som han nu egentligen verkar vara. Han är en otrolig gitarrist och väldigt sympatisk människa. Jag kan varmt rekommendera boken till alla som vill veta mera om herr Iommi eller Black Sabbath, eller varför inte musikhistoria överlag. Jag har alla skivor som Black Sabbath och Iommi gett ut och jag väntar med iver på vad han ska göra i framtiden och hur hans nästa skiva kommer att låta. Får se om det är en Black Sabbath skiva eller någon annan men jag är helt säker på att han ännu kommer att skapa mycket musik om han bara får behålla hälsan.
Kom att fundera på vad jag lyssnade på för musik som tonåring. Det har varit en hel del olika band men om jag listar de LP-skivor jag lyssnade på, för de är inte så många. De är rangordnade enligt mitt tycke.
- Black Sabbath – The Eternal Idol
- Def Leppard – Pyromania
- Scorpions – Savage Amusement
- Judas Priest – Turbo Lover
- Black Sabbath – We Sold Our Soul For Rock ”n Roll
- Judas Priest – Unleashed In The East
- Helloween – Keeper Of The Seven Keys pt. 1
- Helloween – Keeper Of The Seven Keys pt. 2
Jag har länge funderat på att köpa en ny gitarr och det är närmast en modell som intresserar, nämligen en Les Paul. Det är ju en klassisk modell med otroligt sound, om det är ett bra exemplar. Dilemmat är närmast om jag ska satsa på en väldigt dyr (Gibson), en någorlunda dyr (Epiphone) eller en billig (Harley Benton eller annan kopia). Det lutar mot en dyr eller åtminstone någorlunda dyr, billiga är nog uteslutna fast även de kan vara riktigt bra om man har tur.
Naturligtvis får man en bättre gitarr för mera pengar men man kan även göra fynd med billigare modeller. Epiphone gör vanligvis bra gitarrer men kvalitén varierar mera jämfört med Gibsons motsvarande. Frågan är om det lönar sej att betala 2-3 ggr mera, eller t.o.m ännu mera, för en gitarr som ser och känns nästan lika. I soundet finns det en viss skillnad och jag föredrar Gibsons sound som har mera spets, kanske dålig beskrivning men jag vet inte hur jag ska förklara det tydligare. Epiphone låter vanligtvis mera dämpade men jag har två Epihone SG:n och jag vill ha en Les Paul med lite mera spets.
Jag har provlyssnat på olika modeller via Thomanns webshop och det finns en Epiphone som har mera spets, nämligen Les Paul Ultra. Jag vet inte hur pass man kan lita på deras exempelljud men den låter nästan som en Gibson och den är också ganska dyr för att vara Epiphone men trots allt billigare än en Gibson. Vissa hävdar också att en dyr, relativt sett alltså, Epiphone är bättre än en billig Gibson men själv vet jag inte om detta stämmer. Jag har prövat ett par modeller i en lokal musikaffär och där såg Epiphonen de hade bättre ut än Gibsons modell, för den modellen var en sådan jag föredrar, men Gibsonen lät bättre. Tyvärr var den också dubbelt dyrare fast det var en enklare modell.
Jag vill alltså ha en kvalitéts gitarr och därför lutar det mot Gibson men om jag hittar en bra Epiphone, så är den nog ett alternativ. Jag tänker inte satsa några enorma summor och då tror jag nästan att en Epiphone är ett vettigare val. De två Epiphone jag nu har är jag nöjd med, fast den ena är väldigt mycket spelad med och det syns. Jag fick den återupplivad genom att byta kabel mellan gitarren och förstärkaren, för jag använde tidigare billiga skräpkablar och had ejag vetat vilken skillnad de kan göra, hade jag bytt den för länge sedan. Genom bytet fick jag mera sustain och spets i soundet, om än inte riktigt så mycket som jag vill ha, men nu är det mycket enklare att lyckas med t.ex. pinch harmonics. Soundet är i.o.f sej ok redan nu men jag vill ha en gitarr som låter lite annorlunda än de jag har och som känns bra. Min Iommi signature SG är visserligen mycket bra men den är på sätt och vis lite för speciell med sina korsinlägg.
Jag borde hitta en affär som har en Epiphone Les Paul Ultra för att testa och jämföra. Jag skulle inte vilja köpa den via webben utan att testa först, även om man får dem ca 30% billigare via nätet. En timmes bilväg bort finns en affär som har ett stort urval men jag tror inte de har Ultran i lager.
Som gammal Black Sabbath fan blev jag en aning överraskad när jag snubblade på denna cover. Vem hade väntat sej att William Shatner skulle göra en Black Sabbath cover och därtill på Iron Man. Intron låter skit men sedan blir låten bättre och är stundtals riktigt bra. Zakk Wylde är en mästare på gitarr och det hörs att han har spelat den förr.
Är åter på arbetet och jag lyssnar på skivor jag normalt inte lyssnar på. Jag har t.ex. lyssnat på Black Sabbaths sista skiva (undantaget Live- och Best Of-skivor), Forbidden, som av många (de flesta?) anses vara deras sämsta skiva. Jag har också tänkt att den är deras sämsta och därtill annars också en dålig skiva men det beror på att jag aldrig gett den en chans och ens lyssnat på den ordentligt.
Nu när jag har gjort det, märker jag att den inte alls är så dålig som jag trott. Visserligen är den nog Black Sabbaths klenaste skiva men den är inte så dålig, kanske rent av bra. Inte mäter den sej med de skivor som de gjort med Ozzy/Dio/Hughes men nog med den de gjorde med Gillan (Born Again). I båda fallen ligger problemet mera i produktionen än i själva musiken.
Kanske borde jag också lyssna mera på Born Again, för nu tycker jag mera om Fobidden än om den, men kanske ändrar det om jag ger den samma chans och lyssnar mera på den. På Forbidden finns det flera väldigt bra riff och det är synd att de drunknar i helheten. En låt jag gillar är Can’t Get Close Enough men det tar ett tag innan den öppnar upp. Största felet med skivan är att det inte finns någon specifik låt som träder fram som extra bra och ingen kommer ihåg en skiva med bara hyffsade låtar. Den är dock mycket bättre än sitt anseende.
Senaste kommentarer