You are currently browsing the category archive for the 'Hälsa' category.
Det var på tiden att någon försöker få journalisterna att vakna upp och se verkligheten. Nu rapporterar media det som är bra för ekonomin, eller det som de tror att är bra för ekonomin, men man struntar blankt i vad som är bra för människorna. Media har varit konstigt tysta om alternativa synvinklar på t.ex. vaccineringen mot svininfluensan. Det är som om bara en sanning fanns och det är den som läkemedelsbolagen och myndigheterna vill få oss att tro på.
Om det bara fanns en sanning och bolagen och myndigheterna hade rätt, varför finns det då så mycket bevis för motsatsen? Varför finns det så många, även experter, som är så kritiska? Varför tiger media? Varför, varför, varför?
Faktum är att svaren är ganska uppenbara. Det finns lite rum för verklig objektiv rapportering i media. Om man vill göra karriär, så rapporterar journalisterna det som arbetsgivaren vill, och det arbetsgivaren vill, är ju det som deras ägare vill. Med tanke på vem som äger media idag, så är det egentligen ingen överraskning att media tiger.
Jag tror inte att vaccineringen är någon form av befolkningskontroll, utan att det är helt enkelt vanlig girighet. Det som är skrämmande är hur enkelt det har varit att genomgöra denna kupp och hur effektiva de varit på att tysta ner kritiska röster. Läkare vars åsikter avviker från myndigheternas, blir förlöjligade utan några bevis. Är man kristisk mot vaccineringen, så är man automatiskt en idiot som inte vet något. Verklig information, såsom nyttan av t.ex. D-vitamin, är man tyst om.
Ja, vissa media har faktiskt rapporterat om D-vitamin men man har varit extremt försiktiga i sina uttalanden och t.ex. Tamiflu, som visat sej vara i det närmaste verkningslöst, har fått mycket mera utrymme och positiva skriverier. Tamiflu har fått en massa gratisreklam för att inte tala om själva vaccinen. Dödsfallen, biverkningarna, missfallen och andra negativa saker har man inte rapporterat om om de varit orsakade av vaccinet men nog om de antagits bero på influensan. Även om man ofta inte ens haft bevis, för man gör ju egentligen ingen riktig undersökning, utan allt får samma stämpel om det uppfyller vissa mycket vaga kriterier.
Läs och begrunda texten bakom länken nedan. Är detta en värld som vi vill överlämna åt våra barn och barnbarn?
http://www.wordmworld.net/bubble-words/oppet-brev-journalister
Jag hade häromdagen en lång diskussion med Pfizers representant angående Neurontin och Lyrica. De blev tydligen en aning förskräckta av min berättelse för t.o.m VD:n lär ha blivit underrättad. Om det är sant eller om det också följer deras vanliga lögner vet jag inte.
Jag är mycket missnöjd med hur min neurolog trugade Neurontin som det enda alternativet mot min neuropati. Det är inte direkt Pfizers fel men indirekt eftersom de är de som påverkar läkarna genom sina försäljningsknep. De har tydligen varit mycket effektiva i sin försäljning eftersom min neurolog inte trodde att det fanns alternativ, trots att jag hade föga nytta av den.
Jag tog alltså uteslutande Neurontin mot min neuropati i 3 år innan neurologen slutligen förstod att det inte fungerar och skrev Temgesic åt mej. Temgesic fungerar men har tyvärr ganska besvärliga biverkningar. Varför någon skulle vilja ta Temgesic för nöjes skull förstår jag inte. Tyvärr har Neurontin också biverkningar, och ganska besvärliga sådana, men nytta var ändå nästan noll. Jag var alltså tvungen att utstå svår värk i 3 år helt i onödan.
Sedan när jag väl fick Temgesic så sa neurologen att vi måste sköta neuropatin så att den inte blir kronisk. Detta alltså efter 3 års vanskötsel! Den var ju redan kronisk och hade varit det redan under flera år i det skedet. Kanske kunde min neuropati ha varit lindrigare om den skötts som den borde från första början. Kanske borde jag börja nysta upp detta vem som slutligen gjort fel i detta.
Hela mitt sjukdomsförlopp kantas av misstag. Först fick jag fel diagnos och p.g.a det avvaktade man tills jag fick nya besvär. Vid det laget fick jag rätt diagnos men då var skadan redan skedd. Dock fick jag inte då heller den vård jag behövde utan var tvungen att vänta tills neurologen kom tillbaka från sin semester. Då var det åter för sent. Inte ens nu kunde man ge en bra vård, utan man försökte sköta neuropatin, som jag fick p.g.a feldiagnosen och den försenade vården, med Neurontin som i Pfizer blivit bötfälld i USA för att ha marknadsfört olagligt.
Jag börjar bli trött på att måsta lida extra p.g.a sjukvårdens misstag. Det har skett alltför många gånger inom vår familj nu. Vi har nog fått bra vård också men en del misstag har varit oförlåtliga. Speciellt det som skedde vår son som nu lider resten av sitt liv av de sviter som en arrogant läkare orsakade. Jag är frustrerad över alla dessa lögner och hur man försöker sopa sina misstag under mattan. Jag överväger att dra detta vidare men undrar om det är lönt, för antagligen får de misstaget att försvinna genom sina olika knep. Det är extremt svårt att påvisa att en läkare gjort fel. Vem bryr sej om att jag har haft mycket svårt värk i 3 år bara för att neurologen trott på Pfizers försäljare..
Enligt NaturalNews har Pfizer återigen blivit ertappade med att förfalska vetenskapliga studier. De har gjort det förr och de kommer att göra det igen, eftersom vinsterna är större än böterna.
Man har försökt bredda marknaden för Neurontin genom att påvisa att den fungerar mot mera än bara epilepsi, som den är ursprungligen godkänd för. Därför har man skrivit ut Neurontin mot t.ex. neuropati och jag har själv använt den mot det.
Nyttan har varit liten. Därför trappade jag , på neurologens inrådan, upp dosen från 3 x 300 mg till 12 x 300 mg vilket är maximal dos. Verkan ökade inte med biverkningarna nog. Jag led av yrsel och kunde knappast tänka klart. Neuropatin inverkade den inte på.
Jag tyckte mej känna att smärtan inte störde lika mycket, trots att den kändes lika mycket. Det tyder på att Neurontins verkan var psykosomatisk. Neurontin fungerade alltså via placebo-verkan och det var inte själva medicinen som fungerade mot neuropatin.
Jag känner mej lurad. Jag har betalat stora summor, för att inte tala om vad samhället betalat, för denna medicin som tydligen inte fungerar bättre än sockerpiller. Tvärtom, eftersom sockerpiller inte har samma biverkningar. Pfizer borde tvingas betala allt tillbaka plus kostnaden för Somac och andra syrahämmande mediciner som jag varit tvungen att äta då Neurontin förstört magen.
De borde också tvingas ersätta för allt det lidande jag genomgått då jag inte fått någon annan smärtlindring under många år p.g.a att neurologen ansett att om inte Neurontin hjälper, så hjälper inget. Detta för att han var hjärntvättad av Pfizers försäljare. Det fanns dock bättre, mycket bättre, mediciner mot neuropatin. T.ex. Temgesic. Jag är arg, förbannad, bitter och inåtvänd för all den smärta jag tvingats utstå p.g.a att läkarna går på dessa bolags lögner!
Tillägg: Jag är så arg att jag överväger att stämma Pfizer. Jag har lidit något fruktansvärt p.g.a dessa lögner. Det går inte i ord att beskriva på ett sätt som någon skulle förstå.
Enligt en artikel på NaturalNews, så kände Merck till riskerna med Vioxx fyra år innan den drogs från marknaden. Det visar hur ovilliga bolagen är att sluta sälja en medicin som annars säljer bra. Man kan inte lite på deras välvilja för någon sådan har de inte.
Jag har själv använt Vioxx och det lustiga är att jag var rädd för att använda den. Detta var alltså hösten 2002. Varför vet jag inte men jag var mycket försiktig att använda Vioxx trots att jag hade mycket svåra smärtor. Nu i efterhand var det mycket bra att jag var försiktig men naturligtvis visste jag inget om de risker som nu är kända. De hälsoproblem jag hade då höjde antagligen riskerna avsevärt. Jag hade snabbt gått upp 10 kg i vikt och jag mådde allt annat än bra.
På Aftonbladet brukar man stöta på en hel del dåliga artiklar men denna är en av dom sämre. Till tidningens försvar så var det ju inte deras idé, utan de berättar ju bara om vad andra gjort.
Att på konstgjord väg framkalla smärtor som ska visa hur smärtsam en förlossning är, är löjligt och falsk. Jag har varit med på tre förlossningar och sett hur ont det gör men att försöka upprepa sådant på ett tillförlitligt sätt är inte möjligt eller ens vettigt.
En kvinna har 9 månader på sej att förbereda sej mentalt på förlossningen. Hennes egen kropp producerar ämnen som hjälper henne att stå ut med smärtan och till sist det viktigaste, hon vet vad lönen för mödan är. En man som försöker uppleva det samma har inte samma förutsättningar. Därför är dylika test helt onödiga och bara strunt.
En förlossning är en stor sak i både en kvinna och en mans liv. Dylika löjliga påfund skapar bara skismer. Vem har högre smärttröskel, spelar det någon roll? Kanske har kvinnor generellt högre smärttröskel än män, eventuellt är det tvärtom. Jag vet inte och jag bryr mej inte.
Jag har levt med smärtor nästan hela mitt liv. Jag minns inte när jag skulle ha varit smärtfri. Speciellt de senaste sju åren när jag lidit av neuropati, så har smärtorna varit svåra. Jag äter stora mängder värktabletter och de påverkar mitt liv mycket. Vem har haft svårare smärtor då, min fru genom sina förlossningar eller jag med min konstanta neuropati?
Hon vet ju att målet är att vi får ett barn och att det går om. Min neuropati kommer aldrig att gå om. I alla fall inte förren nån hittar på hur man reparerar trasiga nerver. Jag tycker inte om dylika jämförelser mellan män och kvinnor för de är förnedrande. Både för män och kvinnor.
Upplevelsen av smärtor varierar mycket från person till person. Därtill kan det variera från dag till dag. Min värk är inte lika svår varje dag. Varför vet jag inte men kanske beror det på hur jag mår i allmänhet.
Dylika idiotiska ”test” får det att framstå att min smärta så illa som den är för att jag är man. Mellan raderna kan man utläsa att om jag var kvinna så skulle jag minsan tåla smärtan mycket bättre. Kanske är det så, vad vet jag, men jag tror inte det. Det är skillnad på smärta och smärta.
Jag har trott mej ha hög smärttröskel, just för att jag haft så mycket smärta i mitt liv, men nu börjar det kännas som om den kroniska värken skulle ha sänkt min smärttröskel. Kanske bara inbillning men det känns som om jag inte längre orkar stå ut med smärtan lika bra som tidigare.
Jag gillar inte när man försöker få till stånd nån typ av konkurrans mellan män och kvinnor. Har vi det inte tillräckligt svårt att komma överrens emellanåt utan sådant? Jag vill inte tävla med kvinnor om vem som är smartare, starkare eller tål mest stryk, för det spelar ingen roll.
Jag vill bara komma överrens och dylika saker varierar så stort mellan olika individer att man inte ska generalisera. Män är ju generellt fysiskt starkare än kvinnor men det finns många kvinnor som är fysiskt starkare än mej. Det finns även kvinnor som är smartare än mej och det finns säkert kvinnor som tål mera smärtor än mej men vad spelar det för roll?
Har dylika test någon mening? Får kvinnorna någon fördel av att männen har upplevt att de inte tål en smärta som inte kan jämföras med det som de upplevt under förlossningen? Hur är det då med de kvinnor som inte har fött barn genom vanlig förlossning? Eller alls? Är de då sämre kvinnor?
För det är ju det som det handlar om i grund och botten. Vem är bättre? Män eller kvinnor? Något svar finns inte. Som tur är. Vi är olika, tack och lov, och vi borde satsa vår möda på att värna om hur vi ska komma överrens istället för att fokusera på våra skillnader. Skillnader som trots allt är nödvändiga för vår arts överlevnad.
Kanske överreagerar jag en aning på denna artikel då den handlar om ett ämne som står mej nära. Nämligen smärta. Jag gillar att tävla men om det ska vara en rättvis tävling så skulle en kvinna ha borda genomgå samma test, annars betyder det inget. Att jämföra äpplen och päron ger inget vettigt resultat men det finns heller inget sådant.
Synd att man inte kan dela med sej av sin smärta då det tycks finnas många som saknar smärta och jag har mycket att dela med mej av.
I förrgår var jag hos läkaren och han skrev en remiss till ultraljudsundersökning. Jag var på den undersökningen igår men som tur fann de inga tumörer. Dock fann han ett annat fel som kanske bör opereras. Får se vad han säger att bör göras men jag är lite tveksam till operation då det inte alltid hjälper mot värken och annars har det ingen betydelse vad jag vet.
Det är i.a.f en lättnad att nu veta att det inte var något farligt fast det verkade så till att börja med. Det är alltid bra att undersöka dylika saker för att kunna utesluta att det är något värre. Synd bara om det inte går att göra något åt värken för det har jag tillräckligt av ändå.
Här är en link till en video med Dr. Luc Montagnier. Han var en av dem som fick Nobel-pris för sin upptäckt av viruset. Han hävdar att man kan bli kvitt HIV/AIDS med hjälp av rätt näringsämnen. Det är ju trots allt inte så konstigt att HIV/AIDS oftast finns där det är brist på bra näring. Han tycks vara skeptisk till att behandla HIV/AIDS med mediciner, då det finns bättre billigare metoder.
Igår fick jag den genialiska idén att jag åter ska pröva LDN som jag inte använt sedan sommaren. Det blev en radikal påminnelse varför det inte är en bra idé. Jag sov ett par timmar men sedan vaknade jag p.g.a radikala abstinensbesvär eftersom LDN innehåller Naltrexone som blockerar opiatreceptorerna i hjärnan och därför framkallar abstinens, trots att jag hade tagit Temgesic.
LDN lurade hjärnan att tro att jag inte tagit Temgesic alls och det fick mej att darra och må skit, för att uttrycka det försiktigt.. Det var stört omöjligt att sova då benen var rastlösa och jag turvis svettades och frös. Knappast vidare hälsosamt att göra på detta viset då hjärtat bultade som en galning i bröstet.
Att sluta upp med morfinliknande smärtstillande på en gång är ingen bra idé och det blev effekten av att ta LDN. Detta har jag ju testat tidigare, så det borde inte ha varit en överraskning men jag hade tankarna på annat håll och därför kom jag inte att tänka på det. Nå, kanske jag nu minns det några månader igen innan jag åter gör samma misstag..
Jag har surfat lite på nätet för att hitta möjliga svar till vad som kan vara orsaken till värken i testiklarna. Tyvärr passar symptomen mycket bra på testikelcancer, så får se vad läkaren säger idag.
Symptomen för testikelcancer är följande:
- Förstorad testikel, kan orsaka värk
- Enbart värk
- Rygg- eller magvärk orsakad av att cancern spridit sej. Kan orsaka blod vid hostande.
Av dessa symptom så är det första som passar in exakt. Min högra testikel är plötsligt, jag vet inte sen när, större än den vänstra. Jag har också en mycket besvärade värk. Värken skulle kanske vara mycket värre om jag inte använde Temgesic, som är mycket kraftig smärtstillande.
Värken är konstant, trots att jag använder värkmedicin. Undrar hur illa värken skulle vara utan värkmedicin. Kanske hade jag sökt mej till läkare snabbare då. Eventuellt är det inte fråga om cancer alls, utan bara en vanlig inflammation i endera prostatan, vilket jag har fått diagnos på tidigare, eller så en inflammation i testikeln eller testiklarna.
Man kan ju alltid hoppas att det är det senare, för cancer är inget trevligt alternativ, även om oddsen är positiva för att vara cancer. Det är ju dock klen tröst om man hör till de 10% som det går illa för..
Jag har redan i många år lidit av kronisk värk i testiklarna, ett ganska genant besvär, som läkarna hävdar att beror på att jag har en inflammerad prostata. Inflammationen är också kronisk. Värken förvärras om jag får kallt och det har inte varit en konstant värk, utan den har varierar med årstiden, tills nu vill säga. Nu är värken konstant fast prostatan inte verkar vara inflammerad längre.
Det som gör detta skrämmande, är det faktum att den högra testikeln är större än den vänstra och det är den som värker mera. Det är kanske normalt med olika storlek på testiklarna. Kvinnor har ju vanligen olika storlek på brösten, så vi människor är inte helt symmetriska. Det som är oroväckande, är det att jag hittat extra vävnad där.
Det är också ganska länge sedan jag märkte av den extra vävnaden men sedan värken blev konstant, så har jag märkt att där är en knut. Nu är alltså sannolikheten för att det är något negativt (läs cancer) större än sannolikheten att det inte är det. Jag har beställt tid till läkare i morgon, får se vad han säger. Värken blir gradvis värre och börjar bli outhärdlig. Jag vet inte hur mycket Temgesicen, som jag tar emot neuropatin, egentligen maskerar den verkliga värken.
Kanske borde jag ha reagerat på detta snabbare men det är svårt då jag redan varit till läkare av samma anledning. Man vill ju inte springa där hela tiden och klaga om samma saker. Jag hamnar att gå hos läkare allför ofta ändå. Med säkerhet vet jag att där är något som inte borde vara där. Får se hur det går med detta..
Senaste kommentarer